Resan till Sandåslandet och tillbaka



Jag förstår vad han menar och säger inget mer.Packning av bil sen iväg mot Moskosel till att börja med, Anders har bestämt sig för att åka med på resan nedöver. Resan går bra, vi tar det lugnt och stannar och fikar och äter på vägen. Vi kommer ganska sent ner till Moskosel och till capen där vi ska bo. Jönsson som driver capen med sin fru har sagt att det är inga problem att ringa om vi kommer sent för telefonen är vidarekopplad från campen och hem till dom. Sagt och gjort Anders ringer inget svar konstigt säger jag. Jag går ut och kollar om det står något på dörren, nej ingenting då säger jag åt Anders att ringa igen. Han ringer och javisst det ringer för fullt därinne. Jönsson har inte kopplat om telefonen. Vi får ändå tag i honom på Eniro och Anders ringer. Jaså säger Jönsson är den inte vidarekopplad, ja det kan bli så ibland. Han kommer ner till oss och överlämnar nyckel till som han säger bästa stugan på området toppmodern säger han visst. Okay stugan är ren och snygg men utan vatten och toalett, tur att vi fick den toppmoderna. Vi måste ändå prova fisket i området så dagen efter så frågar vi Jönsson hur det står till med det. Helt topp svarar han. Vi frågar om han har fiskekort att sälja och han svarar nej. Varför då frågar vi nyfiket. Det ska jag tala om säger han och sen får vi en hel utläggning om att Sveaskog hade krävt att dom skulle skaffa dator och internet och en massa tekniska prylar. Det tänker vi inte göra sa Jönsson då kan ni sälja era fiskekort själva sa han sen varden saken klar. Det tar en stund att smälta Jönssons syn på service men han vet väl vad han gör. Vi glömmer servicebiten för en stund och pratar istället om fisket i trakten och Jönsson säger att här kan man fiska överallt och få så mycket fisk överallt. Vi frågar om det finns några heta ställen och Jönsson svarar att det finns ett ställe precis utanför byn väldigt lätt att hitta till. Han gör en gest med handen ungefär som då man viftar bort mygg och säger genom byn första till höger sen rakt fram en liten bit sen är ni framme. Naturligtvis stämde inte det så vi fick åka tillbaka för att fråga igen. Väl tillbaka vid campen så står Jönsson på parkeringen med sin bil så vi svänger upp jämsides och vevar ner rutan. Blicken rakt fram sen börjar Jönssons bil att rulla framåt han varken ser eller hör någonting. Vi ropar, viftar och tutar men Jönssons blick är krampaktigt riktad framåt, han åker. Jag går in till Jönssons fru och pratar med henne. Ja du förstår att nu hade Jönsson fått en lista på saker som skulle handlas och då kan man inte störa honom för då glömmer han allt. Efter en del prat så har hon förklarat hur vi ska åka och nu går det helt plötsligt väldigt enkelt att ta sig fram till rätt ställe. Många timmar senare så förstår vi att fisket inte kommer att bli bra den här dan på det här stället så vi åker hemåt. Halvvägs tillbaka hittar vi ett ställe som ser väldigt fint ut så vi stannar där ett tag. Det var bättre, men bara lite så efter en stund så fortsätter vi hemåt. Dagen efter så är det dags att fortsätta resan hemåt, vi ska givetvis fiska mer på hemvägen fast vi vet inte var. Arjeplog blev vårt nästa mål hade lust att visa Anders vart jag har fiskat under en väldig massa år. Vädret var fint så efter att ha fixat en stuga och handlat lite mat så åkte vi ut till rävudden. Ett fantastiskt ställe som jag som sagt har fiskat vid åtminstone tio år, Piteälven på sitt bästa. Det är som ett stort delta med strömmar och sel överallt. Vi gick ut vid dom första strömmarna man kommer fram till, det är ett så pass stort flak att fiska av så vi kunde gå ut bägge två på samma ställe. Här brukar det vara gul/svart eller grå/svart superpuppa som gäller. Eftersom jag var snabbast ut så hann jag få några fiskar innan Anders kom ut. Det visade sig att det var det som gällde för dagen. Anders höll sig lite närmare land och hittade en ström som höll lite större fisk. Under kvällen så fick han två eller tre harr som var riktiga pjäser. Jag fick mycket fisk men inte någon jätte, max 6-7 hg på några stycken. Då vi hade stått någon timme och fiskat så hör jag ett väldigt oväsen, det plaskas och svärs hejdlöst. Då jag vanligtvis är en from och stillsam människa så har jag läst litegrann i den stora svarta boken och där har jag lärt mig att det fanns en grabb för länge sen som kunde gå på vatten. Jag har väl inte trott riktigt på det där men det som nu utspelar sig får mig att ändra uppfattning. Weinstedt formligen flyger över vattenytan och innan han är riktigt framme vid land så åker flugspöet åt ena hållet jackan åt det andra samtidigt som han knäpper upp hängslena till vadarna, nu skulle det pissas. Man kanske skulle fråga om han kan förvandla lite vatten till vin också nu då han ändå håller på. Det blir en ganska kort stund i Arjeplog två eller kanske tre dagar, vi bestämmer oss för att åka vidare .Nu kommer vi inte iväg så tidigt som vi har hoppats på den här gången heller så då vi kommer ned mot Dorotea så bestämmer vi oss för att ta in på stadshotellet. Anders ringer för att boka rum och får till svar att det är fullt. Man har svårt att tänka sig att stadshotellet i Dorotea ska vara fullt, det finns ingenting här till och med turistinformationen är stängd numera. Inget att göra åt Anders tar telefonen och börjar leta efter boende. Inget svar säger Anders men jag lämnade ett meddelande så vi åker väl åt det hållet så får vi se om han hör av sig. Han har hittat någon som har boende utanför Dorotea så vi får väl se. Det går inte mer än tio minuter så ringer det tillbaka. Han förklarar vägen och säger att vi är välkomna. Vi har tagit oss ca. 5 mil utanför Dorotea och hittar direkt vägen till stugan. Jan-Erik som han heter möter oss på gården och hälsar oss välkomna. Hur många nätter har ni tänkt stanna?, frågar han. Det beror på svarar vi, om fisket är bra i trakten så kanske vi stannar några dar. Han tittar in i bilen och ser alla fiskeprylar och säger, jaha ni är fiskare? ja svarar vi. Det passar kanonbra eftersom vi har här i byn precis öppnat en flugfiskesträcka som är ofiskad i 5 år. Har ni lust att provfiska den, det är en catch och releasesträcka så det måste fiskas med hullinglöst. Han berättar att dom tänker använda sträckan med guide men att vi får fiska gratis under provfisket. Vi är alltså dom första som får fiska på sträckan förutom en kontrollant från länsstyrelsen. Vi kan väl tänka oss att provfiska efter noga övervägande i ca 3 sekunder. Spännande säger vi och försöker att låta världsvana, jag kan ju inte svara för Anders men i mig spritter det i hela kroppen. Sträckan är inte särskilt lång kanske 6-7 hundra meter men den innehåller tre strömmar och två ordentliga sel. Klockan är väl cirka 7 på kvällen när vi kommer ner till sträckan. Vi ställer oss och tittar ett tag ser några små vak och jag vet att jag tänker, det här ser väl inte så märkvärdigt ut. Jag tar mig ner på ena sidan och Anders på den andra, älven är inte speciellt bred 15-20m. Eftersom fisket kommer igång så sent så får vi fiska dan efter också utan kostnad om vi bestämmer oss för att stanna, men nu till fisket. Superpuppa stl.16 grå/svart som första fluga. Drog ut 6-7 meter lina och viftade till för att få ut mer lina men smack, det högg så det small, en ganska kort kamp upp kommer en harr på ca 9 hg. Det är inte så ofta man får vara med om sånt fiske vi nu hade men ibland händer det. Harr efter harr i ungefär tre timmar sen vart det så mörkt att det blev svårt att kontrollera kasten. Jag har inte en aning om hur många fiskar vi fick den kvällen men många var det. Dagen efter så åkte vi runt lite i området och vart visade till en liten tjärn storleksmässigt som svarttjärn ungefär. Det såg väldigt fint ut även om det var rätt svårt att ta sig intill på grund av sankmark runt stora delar av sjön. Men vi hittade var sitt ställe att komma intill på så det blev lite fiske i alla fall. Den här gången började jag med en Europa 12 original la ut den 10-15 meter och 5 sekunder senare smack en skaplig öring tog flugan, kort kamp upp kommer en öring på cirka 7 hg. Det börjar bra det här tänker jag och det ska man aldrig tänka för nu tog fiskelyckan slut. Inte ett hugg eller vak på resten av tiden vi var kvar. Fisken som ändå kom upp var otroligt vacker om kan säga så om en fisk, guldgul på buken och upp på sidorna, stora röda prickar blandat med några svarta som täckte sidorna och det bästa var att den satt väldigt löst så det var inga problem att kroka av. Varje gång man kan kroka av en fisk så känns det ganska bra, det är vild fisk och det tycker jag personligen att den ska få vara också. Visst någon fisk kan man ta ibland för att äta, men det är gott med falukorv också. Dagen efter så fortsatte vi att fiska i området men väntade väl egentligen på att kvällen skulle komma. Kvällen kom och nu var det dags, jag personligen bestämde mig för att sluta fiska efter 25 fisk, det låter lite stöddigt, men så bra fiske var det. Vi började bägge två i den översta strömmen, samma sak idag, fisk efter fisk. Efter ca en timme så kom våran uthyrare ner och vinkade åt oss att komma upp ett tag. Det visade sig att han varit hemma och lagat mat åt oss och inte vilken mat som helst. Här dök det upp älgfärsbiffar med kokt potatis och till det en läcker kantarellsås, bara att sätta sig och äta. Han förklarade att målsättningen med fiskesträckan var att få igång fiskeverksamheten i hela bygden. Många försök hade gjorts för att få med sig fler av småbyarna som låg efter sträckan dom flesta hade inget intresse i det. Väldigt synd då dom bor efter en liten älv med ett fantastiskt harr och öringfiske. Många utav dom som bor utmed sträckan har också möjlighet att hyra ut sina små gäststugor som står lite överallt. Man får fiska på hela sträckan mot fiskekort men det görs ingen reklam för det. Om alla småbyar gick ihop och samverkade så skulle man kunna få till en fantastisk fiskesträcka som dom också skulle kunna kvotera. Tillbaka till fisket som återigen var helt magiskt, två timmars effektivt fiske och middag så hade jag uppnått 25-fisks gränsen och avslutade jag var nöjd. Jag gick upp på bron och tittade upp mot Anders där han stod på översta nacken, det var knappt att jag såg honom för alla insekter, det är bland det värsta jag har sett. Dagen efter hemresa inte lika kul men ändå nödvändig för arbetets skull. Inte mycket att säga om förutom att resan går mycket fortare med trevligt ressällskap. Måndag morgon. Ingen kan påstå att om man får välja på arbete och kvalificerad fritid (fiske)att det är någon tvekan om vad man väljer. Med det i åtanke åker jag till jobbet bara för att få höra att vi har väldigt lite att göra. Det var väldigt tråkigt att höra sa jag till chefen. Jag vill verkligen inte lägga sten på bördan, så jag föreslår att jag ska ställa upp och ta en veckas extra ledigt. Jag tror inte att fläkten på bilen hade hunnit stanna förrän jag var på väg hem igen. Eftersom bilen inte var urpackad så var mycket av förberedelserna gjorda, nu var det bara att övertyga frugan om att det var en bra ide att fiska en vecka till. Efter en kortare förhandling (som jag tror att jag vann haha) så sa frugan gå och lägg dig ett tag så att du får någon sömn i kroppen. Jaja jag ska bara ringa upp och höra om stugan är ledig. Kommer du upp nu på en gång säger Jan-Erik?. Jag kommer, lägg nyckeln på trappan jag kommer mitt i natten. Resan upp gick gick bra, fint väder och ganska lite trafik. Stannade en gång efter vägen för att dricka kaffe. Frampå nattkröken så hade jag både älg och rådjurskontakt dels två stycken rådjur som faktiskt hade vinterpäls kvar och en stor älgtjur, jag hann inte räkna men jag tror det var 14-16 taggar. Väl framme så åkte jag direkt ner till strömmarna för att titta, vädret var kanon klockan var ca 02.30 och det vakade över hela sträckan så långt jag kunde se. Frestande men jag var alldeles för trött så jag åkte iväg till stugan för att sova. Dagen efter så pratade jag med Jan-Erik för att komma fram till en överenskommelse så att jag kunde fiska utan guide och då det var viktigast för honom att man fiskade hullinglöst och att det var catch och releese som gällde så tror jag att anders och jag hade fått lite av hans förtroende så vi kom överens, jag kunde fiska som jag ville. Jag provade hela sträckan som ingick i fiskekortet men det var dagfiske och det var inte lika bra. Några mindre vatten blev provade med sådär resultat. Jag är övertygad att om jag hade fiskat på kvällstid efter hela älven så hade fisket varit lika bra överallt för det är orimligt att tro att fisket bara ska vara bra på en sträcka av femhundra meter. Jag fiskade i fyra dagar med ett fantastiskt fiske varje kväll och det ska väl också sägas att jag hade otrolig tur med vädret. Hemresa aldrig roligt men stället finns kvar så det är bara att ladda inför nästa år. Sammantaget så måste jag ändå säga att årets fiskeresa är bland det bästa jag har varit på. Nu är det bara att börja om igen, nya flugor ska bindas och nya kartor ska tittas på sen är det bara att åka igen.


Tommy Björkman

Redan på hösten 2015 kom ide´n med en fiskeresa någonstans. Anders Weinstedt kände någon som varit uppe på sandåslandet ett tiotal gånger(Mats Kensby). Vi pratade lite fram och tillbaka och kom överens om ett första möte, Anders W, Anders Molin, Mats Kensby och jag själv. Efter en del handskakning och huvud-nickningar så var vi alla presenterade. Det var Kensby som höll i det hela för det var han som hade varit där ett tiotal gånger och hade både film och kort att visa. Det kändes nästan overkligt då man tittade på filmer och kort med den tanken att man om inte så lång tid skulle vara mitt uppe i allt detta. Det vart bestämt om att flygbiljetter skulle beställas till Kiruna och att helikopter skulle bokas till den 7/7-2016. Själv hade jag redan tidigt bestämt att jag skulle ta bilen upp till Kiruna enbart för att kunna fiska mig hem då vi kom tillbaka från fjället. Jag kunde inte överge Arjeplog där jag varit säkert tio gånger för att fiska i dom omgivningarna. Möte nr 2 i början av februari var mer ett informationsmöte om vad vi skulle ha med oss och vad vi inte fick glömma, men ändå mer spännande för att tiden för avresa hade krympt till under ett halvår. Resten av tiden fram till avresa var en ständig jakt på ny utrustning, allt man kan behöva och allt man vill ha men inte behöver. Den tiden som eventuellt blir över används till flugbindning. Flugbindningen är ett kapitel för sig bara för att man binder en hel hög med mönster för att ha med sig och ändå vet man någonstans att man klarar sig på ca 10 st. mönster i lite olika storlekar, men nej då bind, bind, bind tills ögonen blöder. Äntligen dags för avresa mot Kiruna den 3/7, hade bestämt mig för att vika av från 45:an då jag kom till Arvidsjaur för att ta 95:an mot Arjeplog för att kolla vattenstånd. Som vanligt körde jag nonstop till Arjeplog för att få så mycket fisketid som möjligt. Väl framme så såg jag att vattenståndet var i det närmaste perfekt men blåsten var fruktansvärd. Sagt och gjort fisket måste prövas. Första fluga en superpuppa gul/svart (brukar gå bra häruppe). Efter ca tjugo minuter gav jag upp för blåsten var så hård att man kunde släppa ut flugan ca tjugo meter utan att man fick ner den till ytan. Jag hittade till slut en plats där jag fick någorlunda lä och pang första harren för resan satt där. Nu är man igång tänkte jag i samma veva som vinden vände. Resten av dagen gick åt till att hitta lä men det misslyckades så fisket den dagen var bara att lägga ner. Blåsvädret fortsatte nästa dag så jag bestämde mig för att fortsätta uppåt. Jag kom inte så långt för att i Moskosel blev det en fikapaus och ett första möte med Jönsson. Jönsson ja han driver en liten camping strax utanför Moskosel ihop med sin fru. Om honom kan man skriva hyllmeter om antar jag men jag återkommer till honom senare, jag blev i alla fall bjuden på en nyrökt röding på tunnbröd och en kopp kaffe innan jag åkte vidare. Ut på 45:an igen, det är som att komma ut i en blodåder som rinner uppåt genom Sverige, för mig finns ingen annan väg än uppåt då det gäller fiske. Det finns så mycket fint att se på längs hela 45:an och man vet att man kommer att se ställen som man har glömt från förra året och varje gång man stöter på något så säger man till sig själv ja just ja så var det och så såg det ut. Vilken tur man har som glömmer från år till år så man får uppleva det igen. Det var många år sen jag var i Kiruna, det ser ut som en stor byggarbetsplats med kranar och uppgrävda gator överallt men det blir väl bra då dom väl är klara. Det är dagen före helikopterresa så jag är lätt nervös, vad göra?. Leta hotell. Spis hotell i Kiruna blev mitt val kanonhotell med bra mat och många ölsorter att välja på. Det blev renfile´ med potatisgratäng och stor stark efterrätt glass konjak och kaffe. Jag vaknar upp dagen efter och tänker direkt idag sker det, jag ska för första gången få se sandåslandet i verkligheten, jag tror jag ryser lite. Utcheckning på hotellet och iväg till flygplatsen för att möta upp resten av sällskapet. Förväntningen var väl att jag skulle få se tre man som skulle uppträda som duracellkaniner ute på plattan men det var ett ganska coolt sällskap jag fick se. Okay dom hade åkt från Karlstad tidigt på morgonen till Stockholm och vidare med flyg till Kiruna så jag antar att dom var trötta. Efter hämtning av väskor och annat så visar det sig att en man från lodgen också finns där. Vi åker in till Kiruna och får några timmar på oss för att inhandla fiskekort, flugor, mat, och annat smått o gott. Fler flugor var absolut nödvändigt eftersom det har man alldeles för få. Vi hinner också med att äta lunch på spishotellet innan vi åker vidare till lodgen, det har också resten av Kirunas invånare tänkt. Fullproppat med folk men vi får ändå tag i platser till slut. Lodgen ligger en bit utanför Kiruna och vi tar oss dit utan problem. Invägning av utrustning och mig själv hur ska det här gå. Upp på vågen med utrustning och allt, hoppsan vägde det så här mycket, jag har för stor packning. Helt plötsligt får personalen för sig att separera mig och packning, ett helt vansinnigt förslag. Det visar sig att min fiskepackning är näst intill på pricken okay. Alla förstår nu att den packning som är för stor det är den som jag hela tiden bär omkring. Efter visst klagande på att vågen visar fel och att vi har precis ätit så får jag inse att så här ser det ut. Rakt upp går det sen står vi still en liten stund och så bär det iväg. Tråkigt nog så är vädret inte det bästa så sikten är inte så bra. Man ser ändå en hel del men jag kan tänka mig utsikten i bra väder. Hur som helst det är stort att se alla vattendrag och små tjärnar. Vi flyger i cirka 45 min innan vi gör en vid vänstersväng och landar på en liten kulle. Nedanför oss rinner Gorwejohka en ganska liten gren utav allt stort som finns här. Det är en liten sänka bakom oss så vi bär ner all utrustning och slår upp vårat basläger. Uppsättning av tält o dylikt går ganska fort för här ska det fiskas, inte en minut ska förspillas. Det regnar inte men det hänger i luften, men det är trots allt uppehåll. Vi har spritt ut oss och jag sätter som vanligt på en superpuppa som första fluga. Vet inte om det är så att jag alltid sätter på en superpuppa som första fluga men jag tror att det är så. Den första harren som tar är inte så stor men det är fisk på och det är det som räknas. Efter ett antal mindre harrar så tar en lite större harr, det känns direkt att harren är modell större. Det är inget monster men 5 hg är ändå lite större än dom föregående. Jag ser att dom andra tre under första kvällen får större fiskar och det är pb på två håll i alla fall. På natten regnar det ganska kraftigt men det slutar lagom tills att vi ska gå upp. Fortfarande mulet och det hänger i luften men det värsta är blåsten. Det är svårt att hitta lä men på vissa ställen kommer man undan så att det går att fiska skapligt. Vi får fisk hela tiden, inga mängder men ändå fisk med jämna mellanrum. Dagen går och fisk plockas både här och där fisket är bra trots vädret som blåsigt och lite halvmulet. Tredje dagen, kanonväder med solsken och bra sikt. Fortfarande blåsigt men okay det håller myggen borta. Ut på dagen så lägger sig blåsten och då händer det något, det börjar att vaka det har vi inte sett tidigare. Det är varmt och skönt ute och då man får kasta på vak så är väl flugfiske som bäst då. Det är inte så noga med flugvalet då det verkar som att dom tar på lite allt möjligt. Fjärde dagen fortsätter i samma stil både med väder och fiske, den enda skillnaden är att Molin och Kensby gör en liten utflykt. Dom följer älven bort mot en hängbro som finns en bit bort. Jag och Weinstedt stannar kvar och fiskar i närheten av lägret. Kaffe och smörgås tas med sen går vi ner mot vattnet. Det vakar fortfarande vi delar på oss med tanken att vi ska ses en bit ut på dan för att fika. Fisket går bra det är fullt med fisk i dom små strömmarna mellan dom lika små selen som finns. Man ser att det finns mest fisk i dom strömmar det är lite tryck i och gärna i kanterna mellan ström och lite lugnare vatten. Det är väl inte den allra största fisken men det är inte den allra minsta heller. Det är lättvadat nästan överallt så man kommer verkligen åt att fiska av hela älven. Djuphålor, lugna partier och strömsträckor allt blir avfiskat. Det bästa med allt är att dagen efter kan man börja om igen för det finns " hotspots" överallt. Jag har inte någon direkt koll på hur mycket fisk jag får under en dag men man kan säga att det är en otrolig skillnad så fort solen skiner. Den största fördelen med att vara häruppe är att man bara behöver tänka fiske och man slipper stressa, det räcker med att vara. Jag har fiskat på många ställen upp genom Sverige men det här är det mest fantastiska jag har varit med om. Får jag vara frisk och hel så kommer jag besöka det här stället igen. Näst sista dagen, idag sticker vi alla till platsen bortanför hängbron. Molin drar som en avlöning (fiskefrossa inte en helt ovanlig eller ofarlig sjukdom). Kensby går med mig och Weinstedt en liten stund men drabbas han också efter ett tag och försvinner bland snåren. Anders och jag kvar, jag frågar vart tog han vägen, åt det hållet säger Anders och pekar, det enda man ser är ett dammoln som sakta stiger över videsnåren. Vi sätter oss och vilar, tar lite vatten, säger inte så mycket men jag tänker varför gå över ån efter vatten det var fantastiskt fiske vid tältplatsen. Då vi kommer fram så visst det är jättefint här men det är det överallt. Då jag åker nästa gång så ska jag se till att konditionen är betydligt bättre. Då man låter som ett gammalt ånglok så är det inget bra tecken. Vi kom så småningom fram och visst det var fint men vid tältplatsen var det fler platser att stå på och det var framförallt mer lättvadat. Okay fisket var bra här också men som sagt det var det överallt. Sista dagen, jag bestämmer mig tidigt att stanna vid tältplatsen för att fiska där. Fint väder lite vind, helt acceptabelt, dom andra sticker iväg åt alla möjliga håll. Jag börjar med att koka lite kaffe sen går jag ner och sätter mig och tittar. Det vakar lite överallt så man kan välja vart man ska börja. Bråttom har jag inte idag man vill väl försöka att ta till vara på varenda sekund eftersom det är sista dagen. Det är ett parti av älven nedanför tältet där det delar upp sig i mindre strömmar. Jag kokar mer kaffe sätter mig ner och tänker, stressa inte, jag har hela dagen på mig. Utav någon anledning så tycker jag att det finns hur mycket tid som helst men det har man ju inte vi åker hem imorgon. Nu kör vi, minst fem fisk har jag sett vaka men vem är störst? Jag kastar på dom i den ordning dom står. J:son flygmyra är det som gäller. Första kastet "slurp" flugan hinner bara landa så suger det till. Tre fisk i snabb följd, sen tar det stopp. Jag provar ett tag till med lite olika flugor ingenting händer. Iväg till nästa ström på med j:sonmyran igen pang tre-fyra fisk igen stopp igen. Så fortsätter det i varenda strömparti. Hela dagen fortsätter på det viset. Jag bestämmer mig för att gå tillbaka till tältet jag har säkert fiskat i sju timmar i sträck så lite mat sitter väl inte i vägen. Precis då jag ska vika av upp mot tältet så tycker jag att det är ett ordentligt vak i strömfåran på andra sidan älven. Solen står ganska högt så på med glasögonen, det tar en liten stund innan man har vant sig men då jag ställer mig och tittar så vet jag inte om jag har sett något liknande. Efter hela kanten så står det så mycket fisk, maten får vänta. Superpuppa grå/svart stl.16 två timmar 34 harr alla mellan 6-9 hg otäckt fiske sparade två fyrahektos till mat. Dom andra har kommit tillbaka, fisket har varit bra för dom också. Det måste vara nån slags fiskehimmel som man hamnat i och jag säger det igen jag ska tillbaka. Efter maten vill Molin ner en liten stund, det ska kramas ur det sista och Wernstedt och jag kan inte låta bli att gå med mest som observatörer. Fisket verkar lika bra fortfarande så det blir inte så mycket observerande, fiska på. Vi fiskar ca två timmar sen är det slut för den här gången på sandåslandet. Helikopterresan tillbaka är fin på det viset att sikten är bra mycket bättre än utresan. Den slutar till vår förvåning i Torneträsk för innan dom hämtade oss så var dom ut till ett gäng finnar med mer proviant. En av fiskarna därute antar jag var lite överförfriskad så han fick den fina ide´n att slänga en vadarsko på helikoptern och den träffar stora rotorn. Vi blir Vi blir tvungna att landa i Torneträsk för överblick av rotorbladet. Piloten ringer till någon sorts flyginspektion för att i samma stund få flygförbud. Här slutar våran flygresa och dom får hämta oss i buss för vidare färd mot lodgen. Jag sitter fram och snackar med chauffören som är en ung grabb som går på fiskegymnasiet i Umeå tror jag. Jag frågar honom hur det är att ha en praktikplats på ett sånt här ställe. Då tittar han på mig som om jag var från en annan planet och så säger han, se dig omkring sen säger han inget mer.