TL nr4 1991  

Chompern - fyra fiskeskolors favorit


åstadkommer ett tydligt "plopp" när den tar vatten, och omedelbart börjar sjunka. Men den behöver inte sjunka snabbt, halvannan decimeter i sekunden är Iagom, enligt min erfarenhet.

Bästa imitationen.

Omkring hälften av huggen kommer när Chompem sjunker, alltså utan att fiskaren behöver manipulera med linan. Jag brukar låta den sjunka till cirka en meters djup, innan jag börjar ta hem flugan - och då gör jag det med cirka 20 cm långa dragningar, med tre-fyra sekunders pauser emellan, för att imitera den sim-stil som är så typisk för buksimmare - upp mot ytan, ned igen, med den förnyade luftbubblan.

Wthite Chomper gav kursdeltagama riklig utdelning, både- vår och höst. Helt överlägsen var den vid "svåra" tillfällen, då fisket annars var mycket trögt, och då enstaka fjädermyggpuppor eller nykläckta fjädermyggor var den enda ytfödan för regnbågarna. Jag och de bägge-andra instruktörema rekommenderade våra elever att hålla hög beredskap och att försöka att så snabbt de kunde "pricka" något av de enstaka sippvaken.

Det gjorde de, med mycket gott resultat - och det mest intressanta är att jag upprepade gånger kunde se hur elevema "bommade" vaken med kanske tre meter, men likafullt fick hugg. "Ploppet" fick fisken att vända - det blev en virvel på vattnet - och med mycket god fart styra rakt på Chompern, och ta den.

Även när ingen regnbåge visade sig, gav Chompern hygglig utdelning, när eleverna lät den sjunka ned till cirka en meters djup, innan de började hemtagningen.

- Den sortens entusiastiska reaktion kan man naturligtvis också nå med andra "ploppande" nymfer, men min erfarenhet är att just Chompern ter sig mer attraktiv än andra nymfer när fisken ar trogflörtad. En Chomper är under alla förhållanden vida överlägsen traditionella imitationer av fjädermyggpuppor - regnbågarna "lägger sällan om kursen" för att ta en sådan, men det gör de för en Chomper.

Det fanns också, under kurserna, enstaka tillfällen då det var gott om fjädermyggpuppor på ytan, och vaken kom tätt. Då missade de erfarna flugfiskama, mina medinstruktörer, inte en enda fisk de kastade på ...



  • Krok: nr 12-14, nedåtböjd öglat
  • Bindtråd: vit
  • Kropp: bly- eller koppartråd närmast krokskaftet, över förtyngningen vitt flossilke, lindat till fet cigarr-form, över silket täta varv med vitt strutsherl.
  • Rib: tunn, rund silvertinsel - lindas åt andra hållet, för att "säkra" påfågelherlet.
  • Ryggsköld: bunt fi äderstrålar från fasantuppens stjärtfjäder, fästes där kroksvlingen börjar och viks framåt, till strax bakom kroköglan.
    Huvud: svart lack


  • Buksimmaren har två kraftiga sim-ben - vill man imitera även dem kan man vika två av ryggsköldens fjäderstrålar bakåt-utåt, innan man fäster bunten bakom flugans huvud och klipper av de resterande fjäderstrålespetsama.


    Bengt Öste

    Under 1991 års fiskesäsong var jag "rektor" för inte mindre än fem flugfiskeskolor. En av dem, kallad Flugfiskeuniversitetet, var en veckolång kurs i Norge. Då handlade det om strömfiske efter harr, och enstaka öringar.

    De andra fyra var två- och - en - halv- dagars veckoslutskurser, förlagda till regnbågsvatten, Hökensås och Risebo. En av kursema hölls på våren, de övriga tre på hösten, i september och oktober, då regnbågsfisket brukar ge god utdelning.
    >br /> Det gjorde det även detta år. Summa bortåt 70 elever fångade cirka 300 regnbågar - ett intensivt fiskande, med andraord, som ger eleverna och i ännu högre grad instruktörerna goda tillfällen att iaktta regnbågens matvanor, och prova olika imitationer.

    Av de sammanlagt cirka 300 regnbågarna fångades närmare hälften på en och samma fluga, White Chomper. Att just der flugan var så framgångsrik beror, tror jag på att vädret var motigt - när regnbågarna någon gång vakade var det sporadiskt, utan entusiasm, Som de "noppade" enstaka fiädermyggpuppor från ytan. Andra flugor gav oss färre fiskar än de brukar göra, t.ex. balsagetingen, Som Svarar för åtta eller nio "bågar", men normalt brukar producera betydligt fler.

    Förbisedd insekt.

    White chomper, en skapelse av den brittiske fiskegurun Richard Walker, imiterar en buksimmare, en insekt som är mycket rikligt representerad i stilla vatten även i Sverige. Många regnbågsfiskare, i varje fall de erfama, känner till buksimmaren och har kanske också en eller annan imitation av den.

    Men frågan är hur många som använder imitationen vid rätt tillfälle, och på rätt sätt.

    - Regnbågen, liksom andra insektsätare, är mycket förtjust i buksimmarna - i all synnerhet som dessa ideligen måste simma upp till ytan för att förnya sitt syreförråd ( en luftbubbla som de håller fast mot buken) och därmed blir lätta art fånga. Detta luftbubblehämtande är till vardags också det enda flugfiskaren ser av buksimmarna - täta miniatyrvak, ofta i närheten av vattenväxter.

    Men det finns undantag. Själv har jag två gånger fått uppleva ett s.k. buksimmarregn - när buksimmama skall para sig, sommartid, stiger de nämligen upp till ytan, fäller den delade ryqgskölden åt sidorna, vecklar ut vingar och flyger. Buksimmarbröllopet äger rum i luften, och när pärningen är överstökad gör sig de små baggarna (den större av två arter är c:a 7 mm lång) inte något besvär med landnings-manövrerna - de drar in vingarna, fäller ned ryggsköldshalvorna och faller ned i vattnet, som hagel.

    Plopp-plopp-plopp, låter det, precis som en hagelskur. och regnbågarna reagerar med stor entusiasm, precis som under en myrsvärmning eller ett plötsligt "regn" av getingar eller bärfisar...

    Det finns många imitationer av corixan, som buksimmaren leler på latin.Jag har provat dem alla. Den klart bästa är just White Chomper. Men den skall vara förtyngd, så pass mycket att den



    Copyright © Fiskeklubben Nymphen