TL nr? 2008  

Far och dotter på fiskeäventyr 2008



I år kom dock vändpunkten. En solig och fin dag i maj månad åkte vi åter igen upp till Svarttjärn. Vid det här laget hade Malin med min hjälp bundit några egna flugor. Hon valde något som närmast kan beskrivas som en hökensåsmontana med en conahead på. Efter en stunds fiske ville hon ta lite bilder med kameran. Själv fortsatte jag kastandet och efter en stund högg det. Jag ropade på Malin som kom springande för att överta själva drillandet. Tillsammans kunde vi landa en öring på ca kilot och båda kunde andas ut efter att ha spräckt "nollan".

Efter en liten stund ville hon fiska mer och vi fortsatte kastandet. Det ville inte hugga någon mer fisk. Malin tog ett tag med kameran igen och nästan genast fick jag hugg. Malin kom springande och vi hjälptes åt med fisk nummer två.

Vi satte oss ned för en snabbfika. Lite lustig var det allt att så fort hon övergav spöt så högg fisken. Vi skrattade tillsammans åt detta mysterium. Med några goda smörgåsar i magen var hon fast besluten att fånga en firre. Efter några kast märkte jag att vi inte tog hem flugan på samma sätt. Jag förklarade hur jag hade gjort och resultatet lät inte vänta på sig.

Helt plötsligt ropade Malin - Pappa, jag har napp. Där satt den äntligen. Fisken som jag så länge hade väntat på. En grann öring som bjöd på fint motstånd. Mot slutet fick jag överta spöet och leda in fisken i håven. Lyckokänslan var på topp. Malin över att äntligen ha fått fisk och jag över att jag kanske lyckats med att få min dotter ännu lite mer intresserad av den typ av fiske som jag finner mest nöje i.


En grann öring som bjöd på fint motstånd.


Å så har det äntligen hänt. Eller egentligen började det väl redan för snart tre år sedan. Det var höst, närmare bestämt slutet av september månad och värmen hade kommit tillbaka. Riktigt skön sommarvärme som gjorde det behagligt att vistas ute i t-shirt. Helgen kom och jag blev så sugen på att pröva lyckan med flugspöet.

Vi det här laget hade jag skaffat egen familj med två barn. Vår dotter Malin då snart 5 år gammal, hade tidigare visat intresse för mitt fiske och flugbindningen också för den delen. När jag frågade om hon ville följa med på en tur sken hon upp av lycka och vi började göra i ordning utrustning och matsäck. Vi skulle inte bli så länge men lite fika ville vi ju ha. Efter en knapp timmes körning var vi uppe vid Svarttjärn. Efter att ha lastat ur utrustningen och fikat knallade vi ner till första bästa stället där man kunde kasta. Jag fick kasta ut och sedan fiskade Malin hem flugan efter mina instruktioner. Det var en underbart vacker eftermiddag med strålande solsken och fikat smakade fin fint. Någon fisk fick vi dock inte men vi kom överens om att ta nya tag.

Hösten blev strax kall och någon mer tur blev det inte det året. De två nästkommande säsongerna var hon också med mig ut på en del av mina p & t turer. Inte heller då hade vi turen på vår sida. Vid det här laget var jag rädd att Malin skulle mista intresset. Inte för att hon hade visat tecken på det men det hela går ju i slutändan ut på att få en fisk på kroken. Många säger att det är skönt att bara komma ut men man vill ju få fisk också, få ett bevis för att man gör rätt. Vad skulle Malin tro? Att hennes pappa helt enkelt inte visste hur man skulle göra för att få fiskarna att hugga.

Helt plötsligt ropade Malin - Pappa, jag har napp. Fisken som jag så länge hade väntat på.


Av Anders Molin

Copyright © Fiskeklubben Nymphen