TL nr? 2000  

Tight Lines 2000 fiskeprofil: Rolf Ahlkvist

Utan jazz blir det inga flugor

- Jag var kanske inte först. När mina balsaflugor presenterades i en amerikansk tidning fick jag höra att flugorna påminde om några flugor från sekelskiftet. Men annars var jag nog först. Men Rolf har ibland fått höra att balsaflugor inte är helt commeilfout. Att det inte är äkta flugfiske. - Sådana diskussioner tar jag inte del i. Det finns för mycket hokus pokus och kritströms-etik i flugfisket. Talet om material och kastlängder tycker han är ointressant. Det är för mycket materialraseri i flugfisket och diskussioner om kastlängder gör att det låter som en sportprestation. Och finns det nyare och bättre prylar att köpa blir man aldrig nöjd.

- Ibland hör jag unga grabbar som sitter vid en tjärn och diskuterar linmaterial, rullar och andra prylar när det är den vackraste dag Gud har skapat. Då har det har blivit för mycket teknik. Jag själv fiskar med hjärtat och det vill jag inte släppa.

Gäddfiske är favoriten
Det fiske som Rolf just nu tycker mest om är flugfiske efter gädda. Särskilt om man fiskar från flytring. - När man fiskar från flytring kommer man närmare naturen och djuren. Inte bara fiskarna som kan vaka alldeles intill utan också älg och rådjur som betar vid strandkanten och inte tycks bry sig om fiskaren ute i vattnet.

För mig är fisket en totalupplevelse. Och fisket från flytring är rena poesin. Just nu är det också mycket gäddflugor som Rolf binder på beställning. Det är stora färggranna saker med mycket fjädrar som rör sig i vattnet. Eller så är det musimitationer som fiskas på ytan. Gäddan tar gärna i ytan och det gör det extra spännande att fiska. För det blir kraftfulla hugg. - Gäddan fascinerar mig. Den har en brutalitet och är spännande att fiska. När det hugger stannar hjärtat. Annars är favoritfisket smygfiske i små vatten med kort spö och lätt lina. Eller varför inte bara att sitta och titta på en vakande fisk.

Fulltecknad orderbok
Förutom beställningar från privatpersoner binder Rolf också stora kvantiteter av till exempel "Montana" till större uppköpare. Men helst vill han binda privatbeställningar. Rolf lever helt på sitt flugbinderi. Det ger inget överflöd men han håller sig flytande. - Det ger en fantastisk frihet att jobba för sig själv men det kräver också disciplin. Just nu jobbar jag mycket för att hinna med alla beställningar. Vill man köpa flugor av Rolf gör man klokt i att göra sina beställningar tidigt, redan på hösten. Är det en mild vinter, som i år, vaknar flugfiskarna tidigt och då blir orderboken snabbt full. Så var det redan i januari i år, berättar Rolf. Så nu får han säja nej till fler beställningar.

Förutom bindandet blir det också en och annan artikel i någon fisketidning, om någon fiskeresa eller om flugbindning. Och så har han utvecklat en specialtafs för flugfiske på gädda. - Sedan jag började binda flugor på heltid har jag inte varit utan arbete. Hur många flugor eller flugmönster det blivit med åren går inte att räkna. Det enda Rolf inte binder är laxflugor. Han försökte ett tag men slutade.

- Jag var helt enkelt inte duktig på det. Jag kan inte tekniken och det är dyrt att ha allt material i laget för laxflugor. Trots många år av flugbindning har Rolf inte fått några som helst besvär med axlar och rygg. Något som annars är ganska vanligt bland professionella flugbindare.

- Jag är nog skapt till detta. Det jag har bekymmer med är tiden. Jag hinner inte med att experimentera och jobba med nya idéer som jag skulle vilja. Vilka är då Rolfs egna favoritflugor? - De bra flugorna säljer jag så jag får själv fiska med "katastroferna". Fast favoriterna är

det ingen tvekan om - "Wolly Worm" att både binda och fisk med och "Black and Peacock Spider". Dessa skapelser, och alla andra kreationer, kommer till vid städet i källaren i viken. Där vid bordet omgiven av prydliga lådor och boxar med bindmaterial, lådor med färdiga flugor som skall skickas till förhoppningsfulla fiskare, med vykort med fiskare, en hel tavla full med flugor som folk skickat till Rolf och med bandspelaren svagt spelande jazz i bakgrunden. Utan jazz blir det inga flugor! Så är det bara, konstaterar Rolf som själv spelade klarinett i ungdomen.


Text och foto: Torgny Lindén

Bakom Vikenkyrkan i Karlstad, i källaren till en hyreshuslänga, finns det en brun källardörr. Dörren är en sådan där tung ståldörr som ser ut som vilken annan källardörr som helst. Men det finns en ringklocka vid sidan av dörren och ovanför ringklockan sitter det ett visitkort. Det är det enda som antyder vad som döljer sig i ett av källarförråden - en komplett flugbindar- verkstad. Här residerar nämligen Rolf Ahlqvist, Nymphenmedlem, passionerad flugfiskare och professionell flugbindare.

Drömkällare
Källarförrådet är ett sådant där drömställe för en kille (åtminstone undertecknad som bara har ett litet förråd att tillgå). Ett sådant där ställe som man bara vill ha att dra sig tillbaka till. Vad man gör där kan kvitta. Det kan vara att sortera skruv och spik i storleksordning i glasburkar, snickra pallar och hyllor, jäsa vin och röka cigarrer eller där må finnas en skrivarstuga med dator och fax eller en arbetsbänk med flugbindarstäd. Där skall det finnas en gammal soffa att sitta och mysa i, en kaffebryggare, en stereo med hyfsat ljud för favoritmusiken, en arbetsbänk, hyllor och förvaringsutrymmen. Just en sådan källare har Rolf Ahlqvist som sin flugbindarverkstad. Det är här han binder sina magiska flugor som fångar drömfiskar, från småöringar till storgäddor, runt om i Sverige och även i fjärran land för kunderna finns utspridda över hela världen. Rolf har varit passionerad fiskare från barnsben.
- I den by i Dalarna jag är uppväxt fanns det en gruva och det arbetarna gjorde när jobbet var slut var att meta öring eller ro drag efter gädda. Far tog med mig tidigt på fiske. Numera är byn en spökstad men fisket är fortfarande fint. Flugfiske fanns det ingen tradition kring berättar Rolf. Han minns när han första gången såg en fluga Det var i en affär när han var ute på resa med sina föräldrar. Det var en "Dun August". Rolf köpte den, skar sig ett spö ur skogen och satte på en björntrådsrev. - Jag kommer ihåg den första fisken jag fick på flugan. Det var en fantastisk känsla. Sedan fiskade jag med samma fluga hela sommaren.

Myran fungerade
I artonårsåldern började Rolf binda sina egna flugor. Han hade inget bindstäd. I stället använde han en skruvtving. Mönstren han hittade i de översatta engelska flugböcker han kom över var mest dagsländor och nympher som inte passade i de näringsfattiga åarna han fiskade i. Därför fick han räkna ut mönstren själv.

- Jag minns att jag rensade en öring jag fått och upptäckte att magen var full av myror. Jag gjorde då en myrimitation av bindtråd och denfungerade. På den tiden var man inte alltid medveten om vad det var man imiterade, förklarar Rolf. Han berättar om en flugfiskande skotte han träffade som först efter att ha sett en bok av Lennart Bergqvist vid et besök i Sverige förstod att det var insektsimitationer det var han fiskade med. - Men eftersom "Blue Zulu" fungerar utan att den liknar något levande har jag slutat grubbla på det.

Balsagetingen
För Rolf har balsaflugorna blivit en specialitet - getingar, gräshoppor och poppers. Han förklarar sin uppfinning med problemet att fiska torrt på hösten. - I min ungdom fanns det inte torrflugolja. Så vi fick blanda vår egen olja av paraffin och apoteksbensin. En blandning som fungerade bra under den varma årstiden. Men när man var tvungen att ha flaskan i munnen för att hålla den varm så den inte stelnade fram på höstkanten och dessutom balansera på stenar började det bli farligt. Rolf började experimentera med kork på kroken för att så småningom gå över till balsaträ, som var ett överlägset material att arbeta med. Sedan var balsagetingen född, en stor innovation på sextiotalet.


Copyright © Fiskeklubben Nymphen