TL nr? 2000  

Flugfiske i Finland



kvällsmål klart. Smörstekt harr !!! Senare tas ytterligare några stärkande droppar innan det är läggdags. Det var mycket mörk och svalt ute, men vad gjorde det, när det blev varmt i både kropp och själ.

Fiskrensning

Dagen därpå röktes harr i flera omgångar. Spånen MOSQUITE PECAN gav en underbar smak åt fisken. Tack för det min son, Erik. Beklagligt att du inte kunde vara med.

Vi hade flera fiskedagar kvar så vi provade fisket på andra ställen i samma älv. Fångstmässigt var resultatet i stort samma som dagen innan fast det hände lite mer ute i djuphålan. öringen börjar hoppa, högt upp i luften för att sedan med ett rejält magplask landa i vattnet igen. Och detta upprepades ett flertal gånger.

Klickbar bild för läsbar format! Kartan över en del av Kitkajoki

Under veckan provar vi även övre delen av älven Kitkajoki. Kitkajoki är "de sju forsarnas älv". älven påminner om en jättelaxtrappa där höljor, forsnackar och forsar avlöser varandra på mils sträckning av älven. Vi provade fisket med något sämre resultat och de fångade fisken återfick friheten. Gemytlig älv och vacker natur.

Fiskrensning

Näst sista dag åkte vi från Kuusamo söderut med Helsinki i sikte. På vägen dit, vid Kuopio, hamnade vi i utkikstornen PUIJON TORNI varifrån man kunde beskåda en stor del av områdets kanalsystem. Så äntligen kom vi fram till det sista övernattningsstället (inget fiske denna dag) och det kändes verkligen skönt att krypa ner i sängen.

Sista dag var i stort sett en resdag. Tättbebyggda områdena avlöste varandra allt oftare och till sist var vi framme i Helsinki. Jag höll mig allt närmre Raimo för att vi inte skulle tappa bort varandra i staden. Sista natt tillbringades mellan Helsinki-Stockholm med underhållning och annat på färjan. Det var inget problem längre, när jag upptäcker att KOFF fanns även på den färjan. Under bilresan Stockholm-Karlstad var stämningen något nedstämd jämfört med Karlstad-Stockholm och det kan man förstå. Vi kände på oss, lite till mans, att det var bara timmar innan vi skulle skiljas åt. Det var en underbar period tillsammans som berikade oss med oförglömliga minnen. Att personkemin förstärkts ytterligare behöver jag knappast nämna.

Vi vill passa på och tacka för det gediget arbete som du har lagt ned, Raimo! Utan din medverkan och din språkkunskap (i finska) skulle denna resa aldrig kunnat genomföras. Vi som tackar är; Krister, Mark och jag Laszlo.

Min förhoppning är att vi återigen skall samla oss för en liknande fiske- reseupplevelse.

Laszlo

Jag sitter på min balkong och dricker KOFF, svart KOFF, men inte för att fira något eller för att "komma ifrån" eventuella problem. Jag dricker för att med hjälp av Koffens magiska kraft kunna dämpa längtan, längtan tillbaka till mitt livs flugfiskeresa i Finland.

Efter en viss tids väntan kom den stora dagen (10 aug 2000). Dagen när vår fiskeresa till Kuusinkijoki, utanför Kuusamo i Finland, tog sin början. Väntan till den dagen var lång. För mig startades den mentala delen från den dagen ordet Kuusinki-fisket frambringades genom mina läppar och det var för ca två år sedan. Idén till resan fick jag när Raimo berättade, visade bilder, tidskriftsartiklar om vattnen i Nordöstra Finland vid ryska gränsen. Även finska hemsidor på nätet betydde en hel del.

Det har kostat mycket tid och möda framförallt för att anskaffa kompletterande upplysningar, kartor, broschyr och ordna bokningar i stugor och på färjor. Det var en stor och komplex planering. Fyra olika stugor på lika många ställen. Det gällde att hitta och hålla rätt på alla namn (finska namn), adresser och framför allt tider. Vi gjorde även kostnadskalkyl (som inte höll) och färdkarta har tagits fram som också justerades alltefter färden fortskridits.

Klickbar bild för läsbar format! Färdkartan-resväg:

Åbo-Pori-Vaasa-Kokkola-Kannus-Oulu-Kuusamu-Kajaani-KuopioVarkaus-Mikkeli-Lahti-Helsinki.
Nåväl, vi sätter oss bekvämt i en stor och mjukfjädrande bil och är på väg till "drömvattnet". Farthållaren inkopplas och vi liksom flyger fram med jämn fart vilken nästan överensstämmer vägskyltarnas angivelse. Krister bjuder på fika i Arboga där bland annat en burk sardiner dyker upp. Aha tänker jag, det börjar bra, vi skall vänjas vid fisk redan från starten. Vi tackar och bugar. Det pratades en massa om fiske, om flugor m.m. Ja, i stort sett om allt fiske. Alla hade något att tillföra samtalet och alla fick komma till tals (så var det under hela resan/vistelsen tur och retur).

Vi är framme vid Slottskajen i Stockholm och det är gott om tid innan vi kan checka in på färjan. Under väntan på det började jag bli lite orolig p.g.a. MS Astonias tragiska förlisning. Väl på båten den känslan mildrades i takt med Koffens verkan och detta orosmoment blev snart eliminerat. Jag fick "förmånen" att dela hytt med Raimo därmed viste jag att det är fritt fram för "nattkonsert". Koffen är underbar fast för mig skall det vara svart KOFF, den botar allt från ängslan, oron till längtan.

Dagen efter var vi på fast mark, på finsk mark, men plötsligt upptäckte jag att vägen var oroväckande smal. Kantlinjerna nästan trängdes med varandra. Raimo tycktes inte ha något problem med det. Han körde som vägskylten påbjöd: 120 och mer. Han hade bråttom för vi var på väg till Björneborg, hans födelse- och uppväxtort. Han skulle nämligen visa upp sin barndomsstad för oss. Vi stannade på torget för det skulle handlas grönsaker och fisk (fisk igen), till kvällsmaten.

Vi fortsatte vår resa till Kuusamo i två dagar till med avbrott för fiske och övernattning på två olika ställen. Dagarna liknade varandra dvs. lika uselt fiske men det hade vi misstänkt innan. I första hand skulle vi övernatta för det var långt kvar till slutdestinationen och inte minst var stugan ännu upptagen.

Slutmålet, vid Kuusinkijoki, nådde vi på tidig eftermiddag. Fisket var inte som vi hade förväntat oss. Kanske beroende på att finska mästerskapen i flugfiske hade gått av stapeln i älven. Då hade de tävlande "vänt" på de flesta fiskar i älvsträckan. Inte undra över den dåliga utdelningen.

Klickbar bild för läsbar format! Kartan över en del av Kuusinkijoki

Ingen fara, vår fiskesträcka i älven var 16 km lång eller så. Kartan togs fram och nya mål kom i sikte. M.a.o. bestämdes morgondagens fiskeplats: Vi skall ända till ryska gränsen och jag började redan få frossa av gamla minnen beträffande Ryssland. Tänk att vi var framme vid fiskevatten och plötsligt fungerade allting perfekt! Det fanns fisk i massor. Minimigränsen är satt på 30 cm. Den gränsen var inget problem för oss att hålla , när vi drog upp harr efter harr på 40 cm och däröver. Väl hemma vid stugan tog jag på mig uppgiften att rensa, filea fisken och laga maten medan de andra njöt av bastun. Det var sent på dagen. Fiskrensningen började bli en plåga för mig men så kom mina glada vänner trallande med KOFF och whisky i näven avsedd för mig. Den gav nya krafter åt min åldrande kropp. Och vips blev dagens (nattens)





Copyright © Fiskeklubben Nymphen