TL nr? 1999  

Så kan det gå, när inte strömmen är på - 1999



"Sånt här j-la leksaksgodis kan man väl inte fiska på". Men det var som det var, inga löjor i båten, så vi började fiska med jigg. I ett av de första kasten som Anders gjorde högg det till. Ivrigt vevade han in och linan spändes till bristningsgränsen. Att det var en stor fisk förstod vi båda, men att han inte fick ta in fisken så hårt förstod nog bara jag. Snabbt släppte jag på slirbromsen på Anders´ haspelrulle så att fisken kunde få dra ut lite lina och gå ner mot bottnen. Efter några minuters kamp kom fisken upp till ytan. En stor gös. "Jan den här fisken vill jag ha!" ropade Anders och vi lyckades håva den efter ytterligare några långa minuters kamp. Med en gös i båten som vägde 4,2 kilo styrde vi sent i sommarnatten hemåt. Nöjda med vårt dagsverke och med blickarna riktade på rekordgösen började vi planera hur den skulle tillagas och vilka gäster som skulle inbjudas. I ugn, sa Anders, med en vitvinssås och färsk potatis. Så skall den tillagas. Och med en flaska gott vitt vin till. Och det var ju han som fångat fisken så han får bestämma. Väl tillbaka i vårt sommarställe, som ligger två mil därifrån, landade gösen i frysboxen i väntan på tillagning och gäster.

Två månader senare när jag låste upp dörren till sommarstället kändes en mycket obehaglig lukt. Det var början på hösten så kanske en död liten mus orsakade all denna lukt. Men efter en stunds luktande och letande stod vi framför frysboxen där den stora gösen låg.

Ett åskväder hade passerat över huset ett par veckor tidigare och en säkring hade gått sönder. Ingen av oss hade varit där under dessa två veckor så Anders stora rekordgös var nu allt annat än ätbar. Så i väntan på att kunna bjuda nya gäster och laga ny god vitvinssås får väl min käre lillebror ge sig ut på nya gösfiskeäventyr igen.



Jan Janson

När man åker Europaväg 18 mot Årjäng passerar man den lilla byn Långserud. På höger sida ser man mitt lilla fiskeparadis.
Sjön Aspen, som till ytan är något mindre än sjön Alstern utanför Karlstad, är en sjö som jag i många år bara åkt förbi. Det fanns andra sjöar på den tiden som jag tyckte var bättre. Men för några år sedan, mer av en tillfällighet, insåg jag vilken underbar gös- och abborrsjö det var. Som barn fiskade jag mycket i sjön tillsammans med en bonde och markägare. Men vi fiskade inte gös och abborre utan kräftor! År 1970 drabbades hela sjösystemet av kräftpest och sjön Aspen föll för min del i glömska. Men för några år sedan började det gå rykten om att man fångade stor gös och stor abborre i sjön. Allt fler upptäckte vilken enorm gössjö det var och sjön utsattes för ett enormt fisketryck. Stora trollingbåtar utrustade med ekolod och massor av spön plockade upp mängder av fisk ur sjön. Fiskevårdsföreningen i Långserud insåg snabbt faran och begränsade fisket till ett spö per person och maximalt tre gösar per dygn. Man förbjöd också allt fiske under lekperioden fram till midsommardagen. Nu flyttade jag dit min lilla plastbåt som jag haft liggande vid en mindre skogssjö i närheten.

Den fiskehistoria jag nu skall berätta utspelar sig en julieftermiddag och kväll för tre år sedan. Min yngre bror Anders och jag hade rustat oss med matsäck och fiskeredskap för en riktig gösnatt. Med alla grejor i båten åkte vi mot det stora grundet mitt i sjön. Vi ankrade upp vid den norra spetsen av grundet och började rigga våra spön. Jag för min del fiskar gärna med jigg medan Anders är mer van att fiska med levande löja. Men ikväll blir det jigg. Anders, som aldrig i hela sitt liv fått en fisk på jigg, är mycket negativ.






Copyright © Fiskeklubben Nymphen