Grusning av Svarttjärns väg 2009






Årets grusning av Svarttjärns väg skulle bli minst en kopia av fjolårets, då allt gick som på räls från första kontakten mellan oss berörda parter tills den siste gruskorn fallit på plats.

- Tanken och verkligheten är inte alltid så lätt att förena och tyvärr årets grusning är ett exempel på den.

Själv såg jag emot dagen att upprepa helst överträffa förra årets "grusdag". Vi lyckades nästan med den bedriften om vi inte hade klantat oss. Planerat och överenskommet schema har spårat ur redan vid första momenten.

Dagen för min del började som vanligt, vaknar efter min biologiska klocka, har ingen aning om att redan nu borde jag vara vid Älvsbacka kyrka. Sätter mig vid datorn för att kolla mejlen och läser dagstidningen. Har lite svårt att se texten med halvöppna ögon där texten flyter ihop. Det ringer i mobilen! - Vem är det som ringer så tidigt muttrar jag för mig själv medan jag försöker leta rätt på mobilen.

- När jag ser vem som ringer blir jag klarvaken och får ångest för jag har glömt grusdagen. Den känslan försvann lika fort den kom när jag hör åkarens undran, "du? vart ligger Älvsbacka kyrka?".

Det visade sig att åkaren hamnade i Hagforstrakten. Ordväxlingen mellan oss lämnar jag därhän. -- Bara vända och åk efter vägskylten och sprid gruset efter min markering på de olika sträckor där gröna skylten betyder början och gula skylten slutet av sträckan, lyder min förklaring. Okej, får jag från åkaren vilket jag tolkar som uppfattad förklaring. Samtidigt får jag två timmars respit innan vi ska träffas vid Älvsbacka kyrkan. Därför att grusupplaget var stängt i Väse och gruset hämtas från Karlstads upplag.

Innan nästa lass kom var jag på plats i god tid och kollade den grusade vägsträckan, döm om förvåning, mina markeringar har förväxlats med jägarnas passmarkering och därmed gruset hamnade på fel ställe, vilket gjorde inte så mycket för det ska grusas ändå nästa år.

Nu var det läge att välkomna åkaren till "klantarnas klubb".

Det blev en del åkandes mellan Karlstad och Svarttjärn vilket jag hade naturligtvis inget emot i trevligt sällskap. Vi har också tagit hjälp av en annan åkare för att slutföra grusningen i rimlig tid. Äntligen fick jag pusta ut att det var slut för idag.

Lite tid blev över för fisket och det "gick som på räls". Två fina öringar på min "nya kläckare" var av den ena var "fjolåring" som hamnade i ryggsäcken.

Trots all strul och misstag resultaten blev över den förväntade och vi nådde målet och vi blev nöjda.

Stort tack för åkargänget!

Laszlo


Copyright © Fiskeklubben Nymphen