TL nrx 1983  

Guldklimpen


När jag går tillbaka mot norrviken, så undrar jag varför jag fått se den lilla " barnaskaran" - naturens nycker ?!

Jag hade precis kommit till norrmyren, när jag såg ett ordentligt plaskvak längst in i viken. Herregud, den fisken var stor ! Han vakade igen och nu lite närmare. Jag sliter ut linan och gör mig beredd. Efter sex stycken riktiga plaskvak, så är fisken bara sex-sju meter ifrån. Jag lägger ut flugan rakt mot den. En Montana eftersom allt annat misslyckats. Jag drar sakta i linan och pang - linan slits ur rullen.


I första rusningen går han ut med hela fluglinan plus två meter av backingen ! Vad är detta ? Jag ropar på grabben, som står vid Mikke-bäcken. Han rusar genast hitåt. Håven!!! Den ligger ju kvar vid Mikke-bäcken och grabben som nästan är här. Jag kan ju inte be honom springa tillbaka nu ! Fisken gör ett par långrusningar till. Fyra gånger går han ut med hela fluglinan, sen går han fram och tillbaka i djupet utanför myren. det fräser om fluglinan, när han går därnere och tjurar. Hur ska jag få upp en dylik sak ? Den kan ju vara hur stor som helst, 2kg kanske ?

Tanken gör mig ännu mer övertygad om, att den här fisken inte kommer upp på land. Högerarmen börjar tröttna nu, jag känner att krampen är nära. Min grabb står där alldeles storögd och tittar på. Jag har ju lovat honom att han ska få drilla fisken ifall jag får någon, men nu tvekar jag. Nej, den här är det bäst att jag själv fcörsöker ta. Nu börjar fisken bli slakare, nu skymtar den utanför myrkanten. En öring - oj, vad stor !

I vattret ser den ut som en jätte. Grabben blir vild och ropar upphetsat. Högerarnen börjar nästan att skaka. Nu måste jag ta upp den, men hur? Det finns bara ett sätt. Jag sätter högerfoten på myrkanten och tynger ner. Myrkanten viker sig 10-20 centimeter och det är precis lagom. Med spöt i vänster hand och en hand under fiskens buk slutar äventyret lyckligt!

När öringen ligger där, skakar hela högerarmen på mig. 55 cm guldklimp! Vilken vacker fisk ! Den här öringen har skänkt mig så väldigt mycket glädje redan. Jag ber grabben ta några kort på oss - Grabben förstod, varför jag inte lät honom drilla fisken - sa han i allafall.

Efter en kaffepaus fortsatte vi fisket vid norrmyren, för det fanns fler fisk där. Det vakade ett par medan jag drillade öringen. Nästan direkt smällde en regnbåge på. Gissa om grabben var lycklig, när han fick drilla och sätta tillbaka den fisken !

Vi kände oss mycket nöjda med morgonen och förmiddagen, när vi gick mot bilen. Och det blev inte sämre av fågelkören som sjöng för oss ! Bofinken, kungsfågeln, lövsångaren och trädpiplärkan - alla ville de vara med i sommarkören ! En nötskrika tittade nyfiket på oss från en tall vid parkeringen. Nöjda och belåtna satte vi oss i bilen och körde hem till Karlstad.

P.S. Öringen vägde 1,5 kg och hade 6 st smågrodor i magen !


Karl Hammar

"Kan vi inte prova morgonfisket, pappa ?", Orden klingade ljuvligt i mina öron. En son, som gära ville ut och fiska - underbart !

Vart skulle vi åka då ? Ja, svaret var ju givet - Svarttjärn naturligtvis ! Det var ju där, som grabben var med förra året, det var då han fick drilla en regnbåge ända in i håven. När man är i 12-13 årsåldern glömmer man inte det så lätt, speciellt inte när det var första gången han höll i ett flugspö.

Halv fem på morgonen satte vi oss i bilen och styrde mot Svarttjärn. Det är skönt att åka så pass tidigt, "man får ju se lite djur också", tänkte jag. Men icke! Inte ett råddjur ens ... jo, en ormvråk satt och glodde på oss från en telefonstolpe. Han undrade nog var vi var för några, som var så morgonpigga. Medan vi åkte mot tjärnet, så tänkte jag på min Norgeresa. 3 dagar kvar bara, fantastiskt ! Nu, när detta skrivs, så vet jag ju bätte - den blev inte så fantastisk, men den historien tar vi en annan gång...

Väl framme vid Svarttjäm, så monterade vi ihop spöna redan vid bilen. Det blir ju så mycket att bära annars.

"va' härligt att stå vid Svarttjärns strand en tidig morgon och få se vak !"

Att dessutom ha med sig en "fisketokig" son gör ju inte saken sämre. vaken i norrviken ser kraftiga ut, så vi beståimmer oss för att börja där. Kikaren och kameran har jag också med ifall man skulle få se en fågel eller kanske få en fisk, man vet ju aldrig?!

Nej, den här dagen blir det nog inget. Vi har ju vak precis bredvid oss, men de tar inte.

- Vi provar vid Mikke-bäcken istället, säger jag. Även där är det stopp. En fiskgjuse dyker plötsligt upp. Han gör ett par lovar runt tjärnet. En gång stannar han och ryttlar, men fortsätter sedan österut. Han kanske tyckte det var svårfiskat här, precis som vi ?! Den större hackspetten, som brukar visa sig här varje gång, dyker upp alldeles bakom oss. Det är en hane - kanske flyger han runt här och väntar på en partner ?

Efter en stunds svingande bestämmer jag mig för att ta en vända runt tjärnet, lyssna på fåglar och kanske få se något vak. Men i söderändan av sjön är det..lugnt med vak, de verkar vara i norrändan allihopa. Vid Öringberget stannar jag dock ett tag och provar. Ett vak, precis framför mig, säkert bara 4 meter. Den såg fin ut också. Det ligger en och annan insekt på ytan. De ser stora ut, kanske flygmyror ? Jag provar olika flugor utan resultat. Grabben, som är kvar vid Mikke-bäcken har nog inte fått något heller. Det skulle nog höras.

När jag går vidare, blir jag stoppad av en fågels varningsläte. Varningsläten är inte min starka sida, så jag kisar mot träden, för att se vad det är för någon jag stört - en grå flugsnappare ! Den har byggt sitt bo i en klippskreva. Fem små dunbollar låg där och väntade på mat. Egendomligt nog, så slutade flugsnapparen att varna nästan direkt. Han kom väldigt nära mig för att liksom kolla, vad jag var för någon ! Efter några minuter gick jag vidare mot norrmyren, men kikaren låg kvar vid flugsnapparen. När jag gick tillbaka för att hämta den, så möttes jag inte ens av varningsläten. Tvärtom så flög fågeln direkt till sitt bo och tittade på mig.

- Vill du se ? tycktes han säga - och visst ville jag det ! Som sagt var, fem små dunbollar och när kameran klickade, så öppnade alla fem sina små näbbar och bad om mat !


Copyright © Fiskeklubben Nymphen