TL nr? 2006  

Havsöringsresa 2006



Eftersom varken Micke eller Lill-Per hade sett fisken så var det med spänning som dom drog sig mot land. När dom till slut landade denna fisk, så visade det sig att den vara en grann havsöring som var 57 cm lång och vägde 1650 gr. Nu var det tur att Lill-Per har två öron som hindrade hans mungipor att dela på huvudet för han log med hela ansiktet. I detta läge är det nog dags att ta bort Lill och enbart kalla honom Per för nu är han (om jag förstått detta rätt) STÖRST. Det är tydligen rekord i klubben på dessa turer till Västkusten för att fiska havsöring. För övriga fiskare blev det inget.

Tre nymphare med var sin laglig öring

Söndag 9 april

Så var det då dags för sista dagen här på Orust och det innebär att vi måste städa lokalerna innan det är dags att åka ut och fiska. Alla utom Tommy, Stefan och Christer bestämde att det skulle fiskas. Raimo och Jocke, Martin, Tobias, Stig och Lars beslutade att dom skulle åka till viken med trasiga släpet. Niklas, Per och Micke ville prova vägtrumman så det blev vårat första stopp, med där blåste det i mängder, det enda positiva var att nu var isen borta. In med grejorna i bilen och iväg mot trasiga släpet.

I viken så hade alla fiskare radat upp sig runt djuprännan, såg rätt kul ut. Stig och Lars gav upp rätt tidigt för att åka hem till Karlstad. Bilarna som skulle till eller åkte från Mollesund passerade på vägen vid viken, de flesta kom med bra fart för att nästan parkera efter vägen när dom såg alla halvfigurer i vattnet. Ett flertal bilar svängde in och ville höra hur fisket gick samt även plåta dessa halvfigurer i vattnet. Raimo kom upp för han funderade på att åka vidare till en annan vik eftersom han stod i kvicksand (botten var väldigt lös). Frågade Raimo om han haft något hugg och han berättade att han liksom Jocke haft några blåmusslor som nöp fast runt kroken, närmare bestämt 3 st som gjort detta.

Nu var klockan ungefär 12.00 och det började hända saker i vattnet. Grabbarna fick sporadiska hugg men fiskarna var för små för att tas upp. Per lyckades med att ta upp sin andra öring ur denna vik och den klarade minimimåttet med en hel cm och en vikt på ca 400 gr. Strax efter så fick även Martin en fisk som var värd att ta upp. Micke började misströsta för nu togs det fisk runt om honom, men han fick ingen. Till slut så lyckades han med att få sin första havsöring och den var 47 cm lång och 800 gr tung.
Det här var Michaels och min första resa med Nymphen till Västkusten men jag kan redan nu säga att det inte var vår sista. Vi som var på Orust diskuterade om att nästa resa skall läggas 2 veckor längre fram mot vad vi har haft hittills och det tror jag kan vara ett bättre alternativ för då har även våren kommit 2 veckor längre. Hoppas att vi ses i Nösund nästa år.

En av resans större öring


Fredagen den 7 april

Samling vid Shell Nobellplan kl. 08.00 Tommy K, Stefan C, Christer S, Jocke C, Michael S och undertecknad Pär S hade lyckats ta sig dit i tid för att åka ner ill Orust och det lilla samhället Nösund som är placerat på den nedre sydvästra delen av ön. Stig S och Lars B hade redan åkt för att plocka upp Lill-Per på vägen.

Tommy fyllde luft i däcken för att vara säker på att bilen skulle rulla lätt. Som tur var så rullade den inte för lätt utan han tog sig förbi den första laserkontrollen som var vid motorvägsbron vid I2, han klarade även av den andra laserkontrollen vid Värmlandsbro. Efter det så var det slut på kontroller och vi kunde hålla en jämn hastighet till Tegneby, då är det ca 7 km kvar och längtan till havet börjar ta överhand för då blev det fart på Audin. Väl på plats vid Nösundsgården så gällde det att roffa åt sig ett rum och frågorna hopade sig, de viktigaste var "Vem snarkar" och "hur högt snarkar Du" "Vilka skall bo ihop" "Kan vi dra iväg och fiska nu".

Så var det dags att åka ut till de ställen som skulle "tömmas", Vi spred ut oss på lite olika vikar för att kolla in vad det var mest napp och lättast att få en öring. Jag själv hade ett muskelfäste under höger skulderblad som var skadat och provade därför ett torrkast för att se om det fungerade att kasta, det gjorde det inte, så det var bara att acceptera 3 dagar med att titta på andra som skulle dra fisk i massor. Vi konstaterade rätt snart att vi var på fel ställe på jorden om man skulle få fisk, men skam den som ger sig.

Vi frös och var blöta, vattentemperaturen var som varmast +4 grader isen låg i vikarna och det regnade, någon konstaterade att det är faktiskt varmare i ett kylskåp än vad det var i luften här där vi befann oss. Vi bytte vikar sinsemellan och provade det mesta men inte en fisk. När vi till slut träffades nedanför byn vid stranden och provade lite fiske där, så visade det sig att Stig fått en havsöring som han råkat trampa på, för den var helt platt.

Klubbrekord 1,7 kg, fångad av Per Stenberg

Lördag 8 april

Säkra källor (Lars B) säger att det var en piggvar på 750 gr. Jocke lyckades få en blåmussla som högg på hans krok, om det berodde på att han var saktfärdig med att dra in linan eller om musslan var snabb, förtäljer inte historien. Niklas och Lill-Per stack ner till vattnet kl. 06.45 för att se om det gick att få något. Själv gick jag och Micke ner kl. 07.30 och tyckte vi var tidiga, så vi blev lite snopna när vi mötte dessa två herrar nere vid vattnet. Fisket resulterade inte i någon fisk men vi blev hungriga och tog sikte på vårat kök för att fixa frukost. Stig och Lars var på väg ut när vi kom upp till huset dom övriga hade börjat att röra på sig. Efter lite diskussioner så enades en del av oss att åka till viken med trasiga släpet för där blev det en massa fisk förra året.

På plats i viken så blev det spridning av ivriga fiskare runt djuprännan. Några hade känningar av fisk men det var ingen som fick något riktigt hugg. Lill-Per kom upp till mej vid bilen för han frös. När han hade fått i sig choklad och smörgås samt värmt sig så bad han mej att koppla loss håven från ryggen, för den fanns det inget behov av, det blev ju ändå ingen fisk. Nu var han nytankad och pigg igen för att gå ut och frysa.

Klockan drog sig sakta mot lunch och kl. 11.30 så ylade Lill-Per att han hade hugg och han började likt en krabba att gå baklänges in mot land. Eftersom han inte längre hade någon håv så bad han Micke att gå med in till land och hjälpa till, för denna fisken skulle han absolut ha med upp.

Pär Stenström


Copyright © Fiskeklubben Nymphen