TL nr? 2002  

Med Gaddo utför Kaitumälven - 2002



Harr i Tjirtjam

Nu satt vi i solskenet på nedre Kaitumsjön och gled mot Tjuonajokk. Underbar dag! Vi solade och njöt i fulla drag under resan. Vi passerade Tjuonajokk på behörigt avstånd. En viss rivalitet mellan fisketurismföretagen framskymtade under samtalen ombord. Gaddo kryssade erfaret mellan alla stenar som bar färg efter plastbåtarnas konfron-tationer. Vi nådde snart strömmarna i Taivek som visade sig vara fria från fiskare tack vare den fångade storrödingen kvällen innan.

Vi landade mitt i strömmarna och spred oss upp- och nedströms.

Jag gick några hundra meter uppströms till inloppsnacken som var lätt krusad av vindbrisen. Såg inga vak! Vadade försiktigt ut i strömkanten. Som i ett trollslag avtog vinden och nacken blev spegelblank. Nu började fisken vaka. Överallt! De första kasten blev inte så lyckade. Ivern var för stor! Några kast senare fick jag harr i varje kast. Klinkhammern var oemotståndlig. Under den närmaste halvtimmen hade jag det bästa fisket på hela resan. De andra hade inte samma tur och ville åka mot Kuhkak alltför tidigt. Jag lämnade motvilligt "min" nacke och vi var snart nere vid strömmarna vid den stora Kuhkakön. På vägen passerade vi många djupa partier i vilka man ibland kunde se stora fiskar avteckna sig mot bottnen. Vi skulle igenom ett starkt strömparti och efter lite funderande hade Gaddo gjort sitt vägval. Han kunde sina forsar och efter några hundra meter var vi inne i lugnt bakvatten utanför vår sista lägerplats.

Vi lastade ur och satte snabbt upp tälten för nu var fiskeivern stor. VDn överraskade med en välblandad Dry martini i ändamålsenliga glas. Varken is eller oliv saknades. Dessutom hade blandningen slagsida åt ginhållet! Allt detta på fastande mage. Den närmaste timmens fiske fick ske på grunt vatten och med vadarstav! Vi fick några välväxta harrar i strömkanten utanför lägret.
På en och samma dag fiskade vi de klassiska strömmarna i Tjirtjam, Taivek och Kuhkak och fick fisk i alla tre.

"VDn" bjuder på dry martini i vildmark

Matoset fick oss snart att samlas i lägret. Älgskavsgryta med svamp som Ulfs 75-åriga mor lagat. Jättegott! Hungern är bästa kryddan! Hon hade dessutom bakat allt mjukt bröd (engelsmannen döpte det till UMB - Ulfs Mothers Bread) som vi åt under resan. Under kvällen dök en "tam" rödräv upp och ville dela på matresterna. Jag fortsatte fisket genom att dra en streamer genom en djup håla mellan två strömmar. Storöringen var inte på plats men väl hans barn, en massa "Sewikare".

Enligt Ulf och Gaddo var den bästa sträckan kvar för fiske den sista dan. När vi vaknade blåste det tyvärr återigen alltför mycket för flugfiske. Vi bröt lägret på förmiddagen och gled över fantastiska fiskeplatser med omväxlande grunda strömmar och djupa hålor. Vi provade våra flugor på många ställen men det var i stort sett omöjligt att kasta och dessutom farligt! Den största upplevelsen sista dagen blev en havsörn som satt i älvkanten bara 100 m från oss när vi gled förbi. Den lyfte och visade sitt enorma vingspann. Häftigt! Jan och Håkan sköt från höften med sina kameror. Efter några timmar var vi nere i Liettekselets övre del där helikoptern skulle hämta oss. Ulf fick bekräftelse, på sin sattelittelefon, att helikoptern kunde flyga trots det hårda vädret. På vägen över fjället såg vi små renflockar.

Efter några timmar kunde vi kliva ur SAS-planet på Karlstads flygplats och i bilen hem summera en lyckad (men blåsig) och innehållsrik resa mycket tack vare alla trevliga medresenärer och arrangörer. Jag hade fått uppleva en älv jag gärna återvänder till! Information om Vildmarksservice och deras arrangemang finns på
www.vildmarksservice.com



Bertil Johansson

Det började på flugfiskemässan i Västerås för två år sedan när Jan Hagman och jag träffade Kenneth "Gaddo" Larsson från Vildmarksservice AB i Kiruna. Han berättade om sin kärlek till Kaitumälven och om att han numera körde gummibåtsturer med främst flugfiskare nedför älven.
Nu stod vi, i slutet av augusti, på flygplatsen i Kiruna och hade just hälsat på Ulf Blomqvist "VD" för Vildmarksservice AB, och två andra deltagare, fotografen och skribenten Håkan Stenlund och skribenten John från England. Efter en snabb biltransport till Nikkaluokta var det dags att kliva in i helikoptern som skulle lyfta oss in till mellansjön i övre delen av Kaitumälven för en femdagars kombinerad fiske- och jaktfärd utför älven.
Vi skulle nu för första gången fiska den älv som vi hört och läst så mycket om i bl a Westrins, Hederstiernas och Frosts böcker och i många tidskriftsartiklar. Det blåste mycket hårt. Helikopterturen blev lite vinglig och vi var nog alla ganska nöjda när vi kände fast mark under fötterna. Vi möttes av vackra fjällvyer som förde tankarna tillbaka till de fjällvandringar som jag och min fru gjorde i Sarek och Padjelanta för över 20 år sen. Vi kunde nu se fjällmassiven runt Kebnekaise.
Vid lägret fanns Gaddo och två hundförare som åkt upp i förväg och ordnat till den första lägerplatsen. Gummibåten låg hoppackad och två tältkåtor var resta men det största tältet kunde inte resas på grund av den hårda blåsten. Lägret var beläget i en sänka vilket skulle visa sig värdefullt kommande natt. Efter presentation och mat prövade Jan och jag lite fiske och Håkan och John drog iväg på ripjakt med hundförare och tre fågelhundar.
Efter bara en kvart ljöd två skott vilket senare visade sig vara Johns två första ripor någonsin. Fisket var nästan omöjligt i blåsten.
För vår engelske vän blev lägerlivet en omtumlande upplevelse eftersom han lovat sig själv att aldrig bo på sämre hotell än fyrstjärniga under sina äventyrsresor. Undrar hur många stjärnor han tilldelade det lånade liggunderlaget och sovpåsen? Maten var däremot mångstjärnig hela resan! Under kvällen berättade den hästsvansprydde Gaddo om sina tonårssomrar utefter älven och hur han genom åren utvecklat en stark kärlek till området. Under sina 22 år vid älven hade han fångat tjugo harrar över två kilo med en toppnotering på 2,7 kg! Det fanns ingen anledning att tvivla!
Under kvällen blåste ett av tälten ner två gånger och vi fick snällt lasta sten på tältduken. Natten blev stormig och vi fick komplettera med flera stenar under natten. John var blek efter dålig sömn.

Morgonen visade upp ett underbart natursceneri med solljus, höstfärger och bergstoppar pudrade med nysnö! Som en duk av Liljefors!
Jägarna tog en tur och Jan och jag försökte fiska men blåsten tillät bara kast i en riktning. Det gick gäss på sjön! Gaddo hade sett järv i sin kikare under förmiddagen! Efter några timmar lastade vi gummibåten och åkte över sjön mot de välkända Tjirtjamströmmarna. Det blev en kamp mellan en fyrahästars motor och den ostliga vinden. Vädret var nu betydligt sämre. Motorn vann till priset av nedkylda blöta passagerare och lång restid. Vi nådde de övre strömmarna sent på eftermiddagen. John var dåligt klädd och tinade upp först efter lite whisky. Vi andra tinade också upp oss! Vattnet var lågt och varmt, 13 grader. Vi kunde lätt vada över älven på många ställen.

Kvällsfisket gav några harrar i matstorlek men inte mer. Här skulle finnas röding i massor.
Morgonfisket var uselt trots bättre väder, varför vi valde att packa ihop och släppa oss nedför strömmarna till mellan-Tjirtjam. Här hade vi vacker utsikt mot naturreservatet Sjaunja. Efter tältresning var vi mycket fiskesugna. Jägarna gick på ripjakt och vi blev ensamma med en underbar fiskesträcka. Vinden var måttlig för första gången. Nu började ett fantastiskt harrfiske med många harrar mellan 5-8 hg.

Jag hittade ett "akvarium" där varje kast gav brukbar harr och några hundra meter längre ner stod Jan och drog fisk på fisk. Engelsmannen var lite rädd att vada och hade kanske inte den bästa fisketekniken. Vi samlades fiskemätta för måltid men det visade sig att John gått fisklös och han nämnde att han aldrig fångat någon harr. Efter maten fick han följa med upp till akvariet. Inom en halvtimme hade han fångat sina tre första harrar och sken ikapp med solen. Under tiden vadade jag upp till en nacke tvåhundra meter uppströms. Här fanns många gropar men det var väl grunt. Jag lydde Gaddos råd att inte vada för långt ut utan fiskade mig mot hålorna. En hjorthårsfluga satt på tafsspetsen som så ofta under resan. Jag lade ut flugan på det krusiga vattnet och efter bara en meter sögs den ner i en virvel. Efter en kort kamp kunde jag landa en fin öring som sparades till middagen. Även några harrar ville testa min utrustning. Inga stora fiskar men tänk att få fiska i denna miljö!
Vi såg för första gången några fiskare som åkt upp från Tjuonajokk. De var ganska närgångna i strömmarna och jag beundrar Jan för hans lugn när en av dem i princip vadade ut på hans "hotspot". Två älgkalvar visade sig nära lägret under eftermiddagen. Senare kom Håkan och hundförarna hem med sex ripor som tillsammans med öring/harr blev en dubbel kulinarisk upplevelse under kvällen; Ripbröst med vitlökssås och fiskgryta på harr och öring! Mums!
Gemytet runt brasan denna kväll var en av resans höjdpunkter. John hade mycket att berätta från sina otaliga resor för att skriva artiklar i tidskriften "Fields". Håkan berättade om sitt naturfotograferande och Gaddo om sina upplevelser under många äventyr under sin aktiva idrottsperiod (forspaddling, slalom, bergsklättring mm.). Hundförarna fyllde i med jakthistorier. God mat och dryck förstärkte välbefinnandet.

På morgonen "kläckte" tjugotalet fiskare från Tjuonajokk men vi förstod inte varför. Gaddo sa att så här är det hela sommaren och dessutom kan det finnas så många som trettio tält vid dessa strömmar. Nu var det sent i augusti och det borde vara lugnare. Senare fick vi reda på att någon kvällen innan fångat en röding på 2,4 kg en halv km nedanför vårt läger vilket förklarade invasionen. Nu anslöt VDn Ulf till gänget och hundförare och hundar lämnade oss i samma helikopter. Jakten var slut.

När vi lämnade Tjirtjamströmmarnas sista fors knäckte strömtrycket en åra men Gaddo fick snabbt och rutinerat reservåran på plats.




Jan & Gaddo

Vår farkost lastas

Copyright © Fiskeklubben Nymphen