En titt i Puttes fiskedagbok



2009 blev ett premiärår både då det gäller flugfiske efter havsöring som röding. Detta bekräftar regeln att man aldrig är för gammal att lära sig något nytt. Beträffande rödingfisket måste jag tyvärr bekänna att jag fortfarande efter detta första försök i Ransarån är lärling. Trots ihärdiga försök i tre dagar fick jag inte en röding att fastna på flugan, något som jag delade med tre andra i sällskapet. Den fjärde bräckte av oss andra med att få upp två rödingar som dock inte var godkända, mindre än 45 cm, och fick simma tillbaka. Jag förunnades ändå med att lyckas få en öring att ta min forsknott, storlek 18, ytterst på forsnacken i Nedre Selet.



Den ville sedan utför forsen vilket jag motsatte mig och lyckade få upp den ett tiotal meter till en djuphåla. Väl där kunde jag iaktta öringens vilda försök att komma loss innan den håvades. Detta var min största vildfångade öring som uppmättes till 62 cm innan den fick friheten åter. Gissa om Putte var lycklig?



Jag läser vidare och ser att 2010-07-31 var det åter dags att sätta sig i bilen för en lång resa, 87 mil, till Saxnäs och Ransarån. Inför denna fisketur hade jag, med facit av föregående års försök, studerat internet och bundit upp ett 100-tal nya kreationer i storlek 14-20. Får jag nu ingen fisk så skulle jag få lite träning - flugvästen var INTE lätt.

Fisket i Ransarån började inte förrän den 3 augusti varför vi tränade upp flugbytes- och kasttekniken i två dagar i närliggande vatten. Vi hade ett trevligt fiske med blandat resultat och fångade varje dag ett antal öringar som alla sattes tillbaka. Den tid vi inte fiskade eller utforskade omgivningarna åt vi god mat, drack varierande läsk och spelade kort till långt inpå nätterna.




Nedre Ransarån har två sträckor, Övre och Nedre Selet där Övre mer liknar en sjö och Nedre delvis har älvkaraktär och håller mer öring. Sträckorna sammanbindes av en konstgjord kanal på ca en kilometer som också är fiskbar. Fisket är kvoterat till max 8 fiskare per dag och max 3 dygn i sträck.



Så var det dags för rödingfiske och vi var på plats vid Övre Selet då fisket kunde börja klockan 12.00. Dagboken förtäljer: Jag hade ny tafs och fluga på sedan föregående dag varför jag inledde fisket och lade ut flugan. Jag gick så och spanade i vattnet efter antydan till fisk då Ulf ropade:
- "Du har fisk på! Mothugg"!



Röding, min första vildfångade, inte höll minimimåttet 45 cm fick den återgå till böljan den blå. I efterhand kan jag bara tacka Ulf för den passningen som efter en yster dans gav min första röding i håven. Detta visar att en investering i en gillie kanske inte är bortkastade pengar? Eftersom denna röding, min första vildfångade, inte höll minimimåttet 45 cm fick den återgå till böljan den blå.



Eftersom denna trots intensivt fiske resten av dagen blev det inte annat än mindre öringar på kroken. Väl hemma i stugan stärkte vi oss som vanligt med drycker och mat inför nästa dags fiske. Dag två blev riktigt bra för egen del med tre fångade rödingar men ännu ingen över måttet. De andra i sällskapet fick också en mindre så kontentan av det hela var att mina nya kreationer var lyckade.



Näst sista dagen bjöd på åska, regn och ännu flera mygg och knott så vissa av oss såg ut att ha fått skönhetsförstoring av läpparna. Rödingarna vakade endast då det var vindstilla varför det blev långa väntetider mellan kast på vak. Trots detta fiskade vi vidare och innan dagens slut hade jag och Ulf fått varsin öring över kilot. Mats och Per tillbringade dagen i Nedre Selet där Mats hade två tafsbrott och fångst av en mindre röding. Per fick endast några småöringar och hade nu bara morgondagens fiske fram till kl 12.00 kvar för att få sin första röding.




Sista dagens korta pass verkade inte lovande då det blåste stark kuling över Selet. Vi hade ändå en osedvanlig tur eftersom alla andra fiskare packat ihop inför hemresan. Detta betydde i sin tur att det blev fritt fram efter klockan 10.30 att fiska i dammutloppet från sjön där det annars var kölista. Och vilket otroligt fiske det blev de sista skälvande minuterna innan hoppackning. Visserligen inget vakfiske men väl nymffiske som inte går av för hackor. Här har vi stått och nött i flera dagar utan att vissa inte fått känning av röding, men så! Under en och en halv timme fick vi 9 rödingar och det mest roliga var att även Per fick sin efterlängtade fisk. Ulf och Jag delade broderlikt på de övriga och fick även varsin godkänd som nu ligger i frysen. Nästa år vet vi i alla fall hur vi skall få fisk om vi kommer till i utloppet.



Morgonen efter var det så städning av stugan, packning och en lång mindre trevlig färd hemåt. Under veckan hade jag i ett svagt ögonblick, i rusets tecken, lurats att avge ett löfte om att slänga min sura pipa under hemfärden och detta blev jag påmind om skall ni tro. Vid Björnån tog jag avsked av min kära ägodel för att påbörja ett sundare liv? Tro det om ni vill för Mats tröstade mig med att vi kunde stanna vid första bästa tobaksaffär och köpa en ny. Hittills har inget köp skett så kanske fiskekamraterna trots allt befriats för all framtid från mitt osande.

Nästa år är det återigen på hästen och iväg på rödingfiske!

Text och bild: Putte


Copyright © Fiskeklubben Nymphen