Rendalen 2010



Jag lyckades till sist på egen hand ta upp den men då jag skulle föreviga den fanns ingen hjälp i närheten att tillgå.

Jag tar komradion och anropar Erik, han kommer men det dröjer något. Under tiden håller jag den håvade harren ömsom i vatten men lyfter ibland för att fotografera. I sista ögonblicket dyker Erik upp. Om fisken skall överleva måste den släppas tillbaks omedelbart och med en del besvär lyckades vi få till en bild när fisken skulle frisläppas. Fisken är förevigad och vägd utan spänt ryggfena. Harren vägde 1250 gram.

Kommande dag den 2 juli anlände ytterliga medlemmar av den informella gruppen "Hells Anglers" med instiftare Hans-Åke och sin vapendragare Leif från Karlstad. Deras fångst blev också okänd till antalet med deras röklåda var i full gång. - Denna dag var ingen höjdardag varken för mig eller för Erik. Mycket letande efter någon fiskbar sträcka och fisk då det visade sig att de flesta var upptagna redan. Det började tendera att vi blev för många fiskare till förhållande fiskbara vattendrag. Resultatet blev färre och mindre fiskar.

Den 3:e juli kom de riktiga experterna Hans och Gunnar med sonen Jacob som visade sig vara en riktig "adept" av pappa Gunnar. Han var en baddare att rensa och röka fisken och hade redan en del att säga vid den "sitting" vid hade hos dem i storstugan. Deras fångst från fjällvattnet var ett drygt halv dussin den dagen.

Den 4:e juli "vår sista dag på fisketuren" var något avslaget. Det var tråkigt att lämna hela gruppen, jag menar hela gruppen. Det kändes att vi började komma allt närmare varandra och de som liknar mig känslomässigt måste ha känt liknande vemod.

Inte nog med det känslomässiga. Samtidigt kom då åsynen av att vattendraget närmast hytterna antagit en "kaffe-latte" färg, vilket det officiellt heter humusfärg, tror jag. Humusfärgen främjar inte fisket och jag lider med mina fiskevänner som blev kvar och inte har den optimala förutsättningarna för fiske.

Denna dag kom det "siste" sällskapet; Thomas i sällskap med Johan Åkvist från Lidköping.

Summering; alla har fått fisk av olika art, format och storlek. Vi som kan vara extra stolta över fångsten är Cecilia och Erik för en harr strax under 800 gram men framför allt jag själv som noterat personligt rekord genom en fångad harr på 1250 gram. Dessutom på mitt tjugoårs jubileumsdag. Cecilia, är van vid större fångster på öring än 1100 gram. De flesta av oss släppte tillbaks åtskilliga fiskar liksom jag gjorde med min rekordharr.

Sensmoralen av fiskeveckan; den här gången var vi lagom många på campen och kunde samsas om fiskevattnen på ett schyst sätt vilket gav glädje och samhörighetskänsla.

Förutom fisket var de sedvanliga gratulationsmötena en höjdare. Från olika hytter samlades vi i Ulfs husbil, vilken verkligen står för sitt namn. Husbilen är stor som en mindre hus.

Jag är mycket glad över den positiva utvecklingen och vilken ger mig förhoppning om fortsatt återhållsamhet med fiskarantalet.

Jag tackar alla för den trevnad som ni lyckades sprida över oss alla. Hoppas att vi träffas igen nästa år 2011.

Efter ett helt års längtan kändes det verkligen bra att tiden äntligen var kommen för vår fiskeresa i Övre Rendalen. I år blev tjugonde året för mig och Erik. Även om förhandsrapporten om vattenståndet var dystert var vi fast beslutna att åka för att slippa ångra en eventuellt inställd resa.

Febril packning av alla behövliga ting kom igång båda hos Erik och mig. Det gick enkelt och snabbt då vi har en checklista att gå efter, vilken revideras och kompletteras allt eftersom.

Bilfärden till Stockholm (jag skulle hämta Erik) gick perfekt utan problem. Efter övernattning hos honom lastade vi Eriks packning och resan tog äntligen sin början. Efter ca 30 mil kom vi till Karlstad där vi lastade mina saker vilka redan var iordningställda. Vi hade ytterliga ca 40 mils bilfärd till Övre Rendal och Norge med sina hastighetsbegränsningar upplevs som om vi aldrig skulle komma fram.

De totalt ca 70 milen tog ca 11 timmar med fikapauser och vi hade tid att ventilera gamla- och förväntade fiskeupplevelser under färden. Väl framme upprepade Ola (campingvärden) den tidigare givna förhandsinformationen vars sanningshalt vi kan bekräfta.

- Vi har flera vattendrag att fiska i (som hyser båda öring och harr). En del av dem har kortare väg att nå "vårt fiskeområde" medan andra högre upp mot källflödet har längre.

Vår idé gick ut på att ju närmare källflödet vi kommer desto mindre problem med högt vattenflöde. Detta visade sig hålla under hela vår fiskevecka vilket även andra fiskevänner tog efter.

De första dagarna var vi fem fiskare. Erik och jag från Karlstad medan de tre övriga utomsocknes; Lennart, Mats och Johan. Dessa tre var kapabla att "gå över lik" för att kroka öring vilket de gjorda med berått mod. Deras fångstresultat till antalet är okänd med de gick skoningslöst fram bland öringbeståndet i vattendragen.

Senare dök den "gamla" Rendalsfiskaren upp med sina 27 års erfarenhet tillsammans med dottern med 10 års erfarenhet i dessa vatten. Hon slog oss alla med häpnad när hon med stort leende glatt poserade framför kameran med sin 1100 grams öring. - Nej! Inte nu igen! Det var inte första gången hon slog oss "grårävar" med större öring och harr, tänkte jag . Pappans stolthet över sin dotters färdighet kunde man inte ta miste på. Kolla in hans pipmunstycke som nästan är avgnagd av stolthet

Den 1 juli visade sig vara min dag! Tjugo års lärdom av dessa vattendrag gav till slut resultat. Erik och jag har kommunikationsradio med vars hjälp vi kan hålla kontakt med varandra eller störa varandra om olyckan skulle vara framme. Därför "vågar" vi hålla lite diskret avstånd från varandra men den här gången blev det inte som jag tänkt mig.

Vi kom överens från början att vi ska äta fisk två gånger denna vecka och resten av fångsten ska returneras om den inte är alltför skadad. Dagens fiske gick ut på att "ta" matfisk och låta resten gå tillbaks. Sagt och gjort, jag "klämde" ned hullingen på kroken och lyckades med min kroka en "större" harr.
När jag fick syn på fiskens storlek fick jag "kalla fötter" och jag ansträngde mig för att få upp den.


Laszlo


   
 Harr på 1,25 kg togs på min fjädermyggskläckare. Återfick friheten..   Delar av dagens fångst blev till matfisk, visas upp av Erik.
   
  Min fjädermyggkläckara fungerade perfekt.   En grann harr, 0,8 kg, som bjöd på fint motstånd.


Copyright © Fiskeklubben Nymphen