TL nr4 1988  

Rödingfiskarens vedermödor - 1988


Rekognosering i dagsljus är emellertid nästan ett måste, för ett lyckat fiske.
Nåväl, efter varmkörning och isskrapnlng går bilresan ner tiIl Hol utan några missöden. Jag parkerar på samma plats som föregående dag och föIjer spåren ut på sjön fram ti11 rödingstä1Iet. Det är tydligen ett bra grund, för det finns spår efter många pimplare.
Holsfjorden ligger i Sudndalen, som är bidal titl Hallrngdalen i vårt kära naboland. Det är en långsmal sjö, som bildats ovanför en damm, alldeles före uiloppet i Hallingdalsä1ven.
Jag borrar upp ett nytt håI och noterar att förlängaren till isborren är till god nytta. Isen är säkert 70 - B0 cm tjock. Jag agnar på kroken under Kaitumblänket ned ett par vita maggotar och sätter miq tillrätta. Det är 5 - 6 m djupt så det kan inte b1i tal om kikmete, även om det vore dagsljus. Kikmete är ju annars den utan konkurens mest spännande typen av rödlngflske. Men visst är det vidunderligt fascinerande att sitta ute på en snötäckt is, helt ensan, i en smä1lka1I vinternatt och beundra en stjärnhimnel man aldrig kan se inne i en stad. Känner man dessutom snå nyp i pirken, som aviserar att det finns fisk där under isen som är intresserad av naggotarna, är lyckan fu11ständig.
Men nej, inte i detta hål. Nytt hål - lika dött. Det är jobbigt att borra nya hål så efter ett tag blir det bara uppborrning av qramla hål. Nej, här finns ingen hemma. E1ler - rödingarna kanske inte håller til1 vid botten i dag.
Rödingen är ju en pelagiskt simmande fisk. Den kan altså leva varsom helst i vattennassan. JaE prövar oLika djup, utan frangång.
Det börjar ljusna i öster och jaq bestämmer mig för att söka fisken lite längre ut på sjön. Jag plockar ihop pimpelprylarna och drar utöver fjorden. Holsfjorden är en smal sjö och jag kan nu,i det begynnande morgonljuset, ana sjön västsida.
Jag går väI ett hundratal meter lnnan jag ställer ifrån mlg ryggsäcken. Det är mycket mlndre snö här och jaq sparkar lätt rent ner tilI isytan och börjar att borra.
Hjärtat far upp i halsgropen, tre varv med borren och jag är igenom!! Holsfjorden är som sagt en smal cch därigencm strömmaude sjö.
Aldrig har vä1 någon så välklädd så snabbt och lättfotat smugit över Holsfjordens is. Rosa pantern skulle ha blivit grön av avund, om han sett min reträtt. Välbehål1en i säkerhet vid de gamla pimpelhålen inser jag hur dumt jag burit mig åt. Al1a 1ångsmala sjöar har strömdrag och får därför mycket ojämna isförhål1auden. Man bör undersöka istjockleken ofta och helst i dagsljus.
Nåväll allt gick ju bra med l1te tur. Och fiset då? Jodå, ett par smårödingar blev det, men det finns större fisk i Holsfjorden.
I nästa nummer ska jag berätta om några andra rödingsjöar i Hallingdalsälvens vattensystem.


Tommy Boman

Det är becknörkt ute. Övriga familjemed lemmar trynar under sina dunteppen. Inte ens hundarna orkar intressera sig för vad husse har för sig. Fjälluften ger en förund erlig god sömn åt både mänuiskor och djur. Nåväl klockan är ju bara en kvart i tie och det kan bara vara en tokig rödingfiskare, som är uppe vid denna tid på dygnet. Jag kollar en sista gång att aIlt är nedstoppad i ryggsäcken. Pimpelspön tacklade för rödingfiske, pirklådan,maggotburken, pimpelvantar, isdubbar, termos, mackor, sockerburk, b}åbärskex, flcklampa. Allt klart och jag släcker överallt och smyger mig ut i vinternatten.
Det är minst 15o kaIIt, men tack och lov allde1es lugnt. En gnistrande stjärnhimmel skvallrar om att det strålande fjällvädret håller i sig. Låskolven i bildörren ger motvilligt med sig och det brakar och knakar i tätningstisterna uär dörren går upp. Det är svårt att "knö in sig" på förarpfatsen. A1}a Helly Hansson-kalsonger och -tröjor och ternobyxor och jackor, gör att jag känner mig som en Michelin-gubbe. Jag lyckas så småningom att få tändningsnyckel på plats cch vrider om den. Inte ett ljud.Jäklar! Halvljuset har stått på sedan i går eftermiddag. Inte en watt kvar i baiteriet. Ok, bllen står i nedförsbacke. Det skall väl inte vara något problern att rulla igånq den. Men däcken har naturligtvis frusit fast så det är bara att ta fram snöskyffeln och gräva framför och uuder däcken. Och sen knuffa och gräva och knuffa.
Nattkylan känns inte 1ängre så svår, snarare tvärtom, små svettdroppar börjar tränga fran i pannan. Äntligen börjar bilen rulla av sig själv, men var är vägen? Mörkret i kombination med imman som bildas på framrutan och onedelbart fryser til1 is, gör att jag inte har en aning om vart vägen tar vägen. Jag stannar bilen med hand- bromsen tar fram ficklampan, skrapar fram ett litet titthåI med isskrapan och börjar nedfarten på nytt. Med flcklampan i vänster hand ut genom sidorutan lyser jag upp vägen så pass mycket att jag inte riskerar att hamna i diket. För övrigt går allt på känse1. När jag första gången försöker s1äppa kopplingen och få hjulen att dra motorn, låser hjulen sig och b1Ien stäIler sig på tvären. Turligt nog är jaq helt ensam på vägen och backen lång och brant. Jag gör ett nytt försök och efter några hundra meter rycker motor plötsligt igång. Jag som ä1skar tystnad och stillhet njuter av att höra vråIet av en miljösabotör på högvarv.
Genomsvettiq efter en sådan pers, borde jag naturligtvis ha vänt bilen vid första bästa avtagsväg och åkt tillbaka tiII stugan och efter en svalkande dusch krupit ner i sänghalmen. Hen nej! Stönig som jag alltid är och nu också fiskesugen så måste jag ner ti11 Holsfjorden och pröva rödinghålen. Jag var där redan igår efternjddag cch rekognoserade. Jag fick en l1ten röding, men jag hade inte heller några sörre förhoppningar om storfiske eftersom det var fel tid På dygnet.





Copyright © Fiskeklubben Nymphen