Karktads-Tidningen 25 - 31. oktober 2001

Lite mer om mig själv - SENIORLIV



--Jag tror många äldre överraskas när de plötslig blir pensionerade. De har inte haft förmågan att tänka på sin framtid. Så säger 67-årige Laszlo Szabo i Viken som själv undvikit problemet genom att planera för fortsättningen många år innan det varit dags att lämna arbetslivet. I dag binder han flugor, utbildar andra i hantverket samtidigt som han tillverkar hemsidor.

Hängiven fiskare binder egna flugor

Höstsolen lyser skarpt över Mariebergsviken och in i lägenheren på nionde våningen hos Laszlo Szabo. Han sitter vid datorn i det lilla köket, läser om det hotande kriget i Mellanöstern och herättar om hur han redan upplevt ett världskrig som nioåring. Minnen av bombplan som flyger med ett öronbedövande vrål över den ungerska landsbygden.
Under revolutionen 1956, då ryska trupper ockuperade landet, flydde laszlo Szabo från Ungern till Jugoslavien. Där blev han utplockad av AMS-tjänstemän för att jobba i den svenska stålindustrin. Åren har gått och han kan i dag se tillbaka på ett arbetsliv inom det som tdigare hette Uddeolms AB och slutligen Avesta Sheffield. - Iag är jättelyckligt lottad. Iag har slussats in i pensionärslivet. När arbetsgivaren skulle skära ner på personal fick jag två års uppsäg- ningstid med full lön och utan tjänsteplikt. Som 60-åring trädde min pension in med full kraft.

Funderade tidigt

Då hade han sedan 1änge bestämt sig för vad den lediga tiden skulle utnyttjas till. Att vara planerare inom stålverksindustrin kräver att allt planeras in i minsta detalj och långsikt. Med många år i branschen har Laszlo Szabo blivit märkt av det och när han slutade var det ingen tillfällighet att datorer och flugbindning blev hans sysselsättning.

--Jag var inte ens 5o år när jag började på allvar att fundera över vad jag skulle göra vid pensioneringen. Jag såg hur det hade gått för äldre arbetskollegor. De vred sig av vånda, hade inget att göra, saknade jobbet och det sociala trots att de kanske hade vantrivts på arbetet. Så här ska inte jag inte ha det, tänkte iag.
Som hängiven fiskare har han också funnit njutningen med att binda sina egna flugor. I dag är det inte främst ett sätt att tillverka redskap för fisket utan ett konsthantverk i miniformat där finmotoriken och de grå cellerna får arbeta. -- Det gäller att göra en imitation av något i naturen som fisken äter. En slända, en larv eller en puppa med de rätta proportionerna. Har man lyckts bra uppskattas det både av fiskean och en själv.

Efter en stunds fundering erkänner dock den passionerade flugbindaren att han inte är riktigt säker på vem som påverkas mest av den fulländade flugan. - Det handlar mycket om Psykologi. Har man lyckats bra med en fluga fiskar man med den intensivt. TilL slut nappar det i alla fall och då vågar man absolut inte byta. En fluga behöver inte vara så bra, det går att få fisk på ett cigarrettfilter också.

Varvar ner

Flugbinderiet var från början ett sätt att få göra något med händerna som motvikt till det intellektuella och ofta tröttsamma yrket. - Jag byggde upp stress på arbetsplatsen. När jag kom hem från jobbet sprang jag fram till bindstället och försökte varva ner.

I slutet av 1980-talet kände han sig så haj på hantverket att han drog igång kurser tillsammans med ett siudielörbund. Än i dag går många kvällar åt till att utbilda andra i flugbinderiet men då i klubbens regi. - Under en period hade jag fem kurser i veckan. Men jag har sågat grenen jag står på genom att så många kan hantverket i dag samtidigt som jag lägger ut mina mönster på nätet.

Liksom flugbinderiet är han också självlärd, har läst sig och provat sig fram till de mesta kunskaperna om tillverkning av hemsidor. Datorer har han arbetat med sedan 1970-talet men Internet var något helt nytt.
- Iag skingrar tankarna när jag sitter och bygger hemsidor. Jag ville dela med mig av glädjen över att bygga de små konsthantverken och kom på idén att lägga ut det på Internet. Så nu har jag gjort en sida åt mig själv, en sida åt flskeklubben Nymphen samt några andra åt vänner och företag. Laszlo Szabo återkommer till det faktum att en del människor blir passiva och bortkopplade från den sociala omvärlden när de går i pension. Att han själv har ett aktivt liv och är ute på promenader flera timmar varje dag behöver inte betyda att man ska göra så mycket som möjligt utan framför allt ge dagarna ett värde.
- För en gång skull är man helt sin egen och det är ingen som sparkar på en. Iag tror många överraskats av att plötsligt bli pensionerade och har inte haft förmågan att tänka på sin framtid. Sedan sitter de framför TV:n eller på bänken utanför huset, tar några bärs och klagar över allt. De är inte alkoholister men det är deras vardag. Som tips framför han betydelsen över att skapa rutiner och i livet även som pensionär och inte bara låta dagarna gå. Ha en planering för sig själv och skiv upp vid morgonkaffet vad som ska göras under dagen. - Du behöver inte göra allt men stryk på lista det du gjort. Ha ett mål även som gammal, säger Laszlo Szabo.

MATS ZETTERBERG



Copyright © Fiskeklubben Nymphen