TL nr1 1988  

Tappat förtroende




Vad skådar mitt öga då? Där går en harr av större kaliber tre meter utanför strandkanten och plockar nattsländepuppor. Jag skymtar den enorma ryggfenan, som ett uppspänt storsegel, i vattnet. Med damande knän sjunker jag ner bakom en buske och byter balsaflugan mot favoriten.
- Har som tar nattsländepuppor. Antligen ler lyckan mot mig igen.
Efter två, enligt min mening, helt perfekta kast bryts ytan i det tredje.
- Draaa! och för andra gången den aftonen ljuder den ledes svanesång över nejden i det att jag skär ioss all fluglina från buskarna bakom. (Harren hade tagit en puppa några centimeter från flugan).

Flugbyte tiil Bergquist superpuppa gul/svart. Harren fortsatte ogenerat att plocka puppor i ytan var l0-20:e sekund och ignorerade totalt även denna lysande uppfinning.
- Ska jag ta balsaftugan igen måntro?
Sagt och gjort och i andra kastet var min nya rekordharr fast. Samtidigt hade förtroendet för min tidigare favorit dalat högst betänkligt.
Ett lärdomsord säger att "Den som vill lära kärlek förblir alltid lärjunge".
Jag är av den bestämda uppfattningen att denna tes i allra högsta grad kan tillämpas på fiske.
P5. Jag fick tillfälle att återupprätta favoritens skamfilade anseende senare under veckan. Men då var det en uträtad krok som hindrade mig från att sätta "nytt harrekord". Mustads 98433 - krok har därmed förlorat min aktning. D5.


"Putte" Röjder

Taooat förtroende. Ett av mina favoritmönster under senaste åren har varit en nattsländepuppa försedd med fallskärmshackel. Speciellt harren har funnit den så aptitlig att fisket delvis mist sin tjusning i och med varje kast har medfört hugg.



Det föll sig därför naturligt att dela ut några flugor till fiskelystna "nympher" som vi träffade vid Rena sistlidna sommar. Naturligtvis med garantin att om vakande fisk inte tog detta mönster var det ej harr.
Döm om min förvåning när de dagen därpå dök upp och odugligförklarade mönstret. Några av dem hade fiskat flitigt med denna fluga, och blivit utan fisk, medan andra klokt nog nyttjat andra typer och fått fisk. Förklaringen att de inte fiskat på harr anammades ej.
En aning tilltufsad for jag ut på älven och naturligtvis med "favoriten" på tafsspetsen. Ett stycke uppströms gick flera fiskar och nymfade. Genast började adrenalinet rinna till. ln med båten vid sidan om fiskarna på bra kastavstånd. Det verkade vara ham.
- Upp till bevis min favorit, tänkte jag och lade ut första ... tusende kastet utan resultat!
- Sikdjävlar, så hår på blanka eftermiddagen? Mycket mårtligt !
Efter en halvtimme och dags för tafsskarvning gav jag upp och fortsatte uppför älven.
Ett hundratal meter senare var det dags för extra "pumparbete" igen. Gång på gång bröts ytan av vakande fisk.
Vilken fluga? lled darrande händer knöts favoriten på igen och efter ett snett uppströmskast kom den flytande rakt mot fisken. - Som tog!
- Uiiii!hade det skrikit om rullen i naturens stillhet, om jag inte hade fiskat "silent". Om så hade varit skulle i alla fall det minnet funnits kvar, eftersom öringen efter en snabbrusch, två hopp, snabbrusch rakt mot båten låmnade en slak lina kvar till mig. Frågan är sedan: Vilket låter värst? En skrikande rulle eller alla svordomar, som finns lagrade i hjärnbarken och som slungas ut med torndönstämma. 5å småningom lyckades jag dock fånga en harr i 8-hg:s klassen på en gulsvart balsafluga och gick iland på en ö för rensning.



Copyright © Fiskeklubben Nymphen