TL nr2 1998  

Ulf berättar...



med en liten Whiskey. Den första Norgeharren för året tillagas gärna i röklådan och serveras tillsammans med Seterrömme och ett glas "vitt". Större regnbågar (över kilot) fileas benfritt och stekes i stekpannan. Serveras med pressad potatis, hollandaisesås och smörfrästa morotsstavar. Mumma!!

Förra sommaren hade jag fru och dotter rned rnig till Norge. Det var premiärturen med nyinköpt husvagn. Veckan började rned nordlig vind, och dåligt fiske. Efter 2 dagar hade nordanvinden mojnat och solen tog vid. Ternperaturen steg och dern gula forssländan visade sig för första gången denna vecka. Vet sedan tidigare år att nu finns chansen att locka öringen till hugg. Övrig familj var däremot inte på hugget, utan kände mer för att dyrka solguden. Jag satte på mig den nyinköpta fiskevästen, med neoprem på axlarna,(mycket behaglig att bära, men förr varm i högsornmarvärme) och drog iväg nedströms den vackra lilla ån. Fick syn på en bra fisk som stod och vaggade mitt i en strömfåra. Satt hopkrupen bakom en liten buske och väntade ca. 10 minuter på att den skulle vaka, rnen inget hände, så jag gick vidare. Det är ingen god idé att kasta på fisken om den inte tydligi äter i denna lila å. Då har man skrämt bort den några timrnar innan den törs komma tillbaka.

Efter att klättrat över ett par staket och vandrat över en äng kom jag fram till den första kröken. Där, fick jag se ett vak direkt när jag korn frarn. Smög mig ner för den branta kanten och tog position. Ett nytt vak, den var alltså inte skrämd vilket jag hade befarat. Luftkastade längs rned ån och när jag fått ut tillräckligt med lina släppta jag ut en geting i strömmen. Spänningell steg och flugan verkade hamna helt rätt. Fisken gick upp, jag kände ett par ryck i linan, och så släppte den. Tack o hej, mer än chans får man aldrig i det här vattnet, framförallt inte orn den känt krokspetsen.

Tog mig uppför branten och skulle just fortsätta min vandring. Döm om min förvåning, det vakade igen på samma plats. Kan detta vara möjligt? Skakade på huvudet i min ensamhet och bytte snabbt fluga. Fisken forsatte vaka oavbrutät. En av Laszlo's gula forssländor knöts på och jag kröp återigen ner till min föregående position. Ett nytt luftkast och ut med flugan.

Den "gula" flöt högt och mycket synlig mot den vakande fisken. Smack, den sög i sig flugan med en helt annan kraft än tidigare. En härlig grann harr, tänkte jag när den krumbuktade sig såsom storharren ofta gör direkt efter krokning. Men ack vad jag bedrog mig, fisken tog sats och rusade in bland överhäng och bråte. Övertygad om att här har jag ingen chans ändrade fisken plötsligt färdväg och blev återigen synlig! över den ljusa sanden. Nu släpper jag dig inte, sa jag troligen högt och drillade härligheten ganska hårt för att hålla den från djupkanten mittemot mig. Ett par/tre gånger försökte den ta sig tillåns mörka djupa parti, men började tröttna mer och mer och när iag sänkte ner håven flöt en av de vackraste guldbukar jag någonsin sett över håvgarnet. Jag lyfte upp den och klev snabbt uppför kanten för att vara garderad att få behålla den.

Det tog 12 förväntansfulla år innan jag lyckades.ffå en öring över kilot, men Herre Gud, det var det värt! Det var med mycket.lätta steg, jag gick hem till familjen för att om och om igen berätta historien hur "Den Gyllene" på 1,1 kg överlistats. Eit stort ödmjukt tack till min norska "drörnå", jag kommer igen!!


Ulf Olsson

Ulf Olsson, 44 år, gift med Annica och har 2 barn. David l7 och Cecilia 19 år. Jobbar på AV- Centralen sedan 1970. AV-Centralen är en serviceinstitution sorn prirnärt servar skolan med ca. 12.000 prograrntitlar inom ljud-och bild.

Här finns också rnöilighet att testa över 500 dataprograrn. Hur länge jag varit medlem i Nynrphen? Drygt l0 år är det nog vid det här laget. Inneltavare av rnedlernskort nr. 100. Och det släpper jag inte i första taget.

Fiskat har jag giort så länge jag kan minnas. Det började rned att jag gick till Lanthandeln i Långserud där rnin morfar och rnorrnor bodde. Fick någon krona att inköpa lina och krok för och tog genast siktet på sågverket som låg vid sjön Vålungen. Lade rnig ner på spängerna och kikmetade abborre. Kommer ihåg att det var hemskt spännande när abborren stod bredvid kroken med mask och funderade på m det var något ätbart. Plötsligt giorde den ett utfall och iag ryckte till och där satt den. Vilken känsla!. Vid 10-11 årsåldern var jag med mina föräldrar till Vindeln. (Far min är därifrån). Vindelälven hade varit avstängd från fiske mellan bron och forsen under några år, men detta år öppnades den för öring- och harrfiske. Stod på bron och tittade på en äldre herre som flugfiskade. Han vinkade att jag skulle komtna ner till honom. Det gjorde jag och fick en härlig och inlevelsefull beskrivning om vad flugfiske är. Men det dröjde ända till l8-årsåldern innan jag köpte min första flugfiskeutrustning. Det var ett komplett Cortlandset. Tungt som stryk och man blev fruktansvärt trött i kastarmen redan efter några få kast, men kul var det. Hade turen att vid forsta provfisket vid Klarälven kroka en id på drygt kilot och därefter var jag fast. Flugfisket blev allt, och spinnspöt lades åt sidan.

Styrelseuppdraget tog jag på rnig däför att jag tror det kommer att hända en hel del med fiskevattnen frarnöver. Klarälven ser ut att kunrra bli ett bra vatten och jag ser framemot ett intressant arbete ihop med Nynphens Klarälvsgrupp. Svarttjärn är också ett vatten som känns viktigt att förvalta vä|. Det är för mig viktigt att kunna komma iväg en stund efter jobbet och kunna slappna av med några timmars fiske, vid ett tyst och bilfritt vatten, oclt gärna tillsarnrnans rned en god fiskebroder.

Klarälven och Svarttjärn är det som känns viktigt både att driva och värna om, samt givetvis det jag uppfattar som "Nymphenkänslan". D.v.s att det inte alltid är så där blodallvarligt utan rnan kan ta livet lite som det komrner och vara vänner även om inte alla har sanma åsikt. Jag råder alla medlemrnar att delta vid våra rnöten, föreläsningar samt sist men inte minst årsfesten, så förstår man säkert vad jag menar.

Det jag går och längtar allra mest efter är "Norgeveckan". Oftast infaller den inorn två veckor efter midsornrnar. Kristallklart vatten, härlig miljö och har man tur en och annan fisk. Jag tycker bäst om de srnå smygvattnen, där det gäller att ha ett stort tålarnod om det skall bli fisk. 'l'orrfluga är fiskemetoden för mig. Färre antal fisk, rnen känslan när man ser fisken komma upp och ta flugan är obetalbar. Det verkar även sorn torrflugan ger lägre medelvikt, men skit samma, det får det vara värt. Dottern Cecilia, en duktig flugfiskare, är oftast den enda i familjen som hänger med på resan. Efter fiskedagen sitter utvärderingen fint tillsamnrans


Copyright © Fiskeklubben Nymphen