TL nrx 1989  

Vandring i Sölja


förvånsde, när det visode sig att regnbågen 'bora' vägde 4 hg. Efter ett tog så hade även jag känning av fisk, ett ryck i linan bara. Men vad! Han tog igen! Det trodde jag inte. En liten regnbåge på S hg. När jag slöppt tillboka fisken, tog vi en pous"

0skars paus blev kort, när hsn såg ett vsk utanför sitt kastställe. Den tar på första kastet och är redan håvad, när jag kommer fram till honom. Vi häller i oss det sista av fikat och börjer fiska igen. Nu har jag ställt mig på stenen utanför vindskyddet, dår 0skar tagit bägge sins.

0trotigt! Efter bara fem-sex kast, så kastar sig en regnbåge på min 'Goddards-. Hen säg den lycka, som varar för evigt. Efter någon minuts kamp så tackar fisken för sig och är bor. Men det gör ingenting för nu har fisken verkligen kommit igång. Jag håvar" en S hg:s regnbåge bara någon minut senare. Vilket fiske !

Det känns verkligen skönt ott vi fick lön för mödan. Vandringen hemåt gick faktiskt lättare än väntat. Två fiskar vardera plus några missade och en återsläppt. Det var ingen överdrift att sägo att vi var nöjde , då , vi senare analyserade fisket i bilen på väg hem.


Karl Hammar

Vi hade egentligen tönkt att pröva fisket i Björntjörn. Men man drar sig ju för att åka dit nuförtiden. För 8- l0 år sedan var Björntjörn en riktigt fin "vildmarkssjö" med skog runt hela sjön. Det var vidBjörntjörn, som jag f0rsta gången, träffade Rolf Ahlqvist. Han bjöd på koffe och flugor och tyckte jag skulle gå med i Ngmphen"

Nu kanske ni tänker: Vad hor detta rned rubriken att göra? Egentligen ingenting, men för oss som brukade fiska i Björntjörn på den tiden känns det lite sorgligt att nu betrakta sjöns omgivning. Nåväl åter till Söljeresen. Vi beståmde oss för 5ölje, för Oskar, Ulf, Lennart hade varit dör några dagar tidigare och fått bramed fisk. 5å lite hopp hade vi ju.

Vi stortade från Karlstad vid 8- tiden på morgonen och efter diverse felkörningar, så hittade vi äntligen rätt väg. Klockan var nu c:a kvort över nio, så fiskefebern bubblade rejält. Då kommer den stora "chocken". Vägen är översvämmad !!! Totolt omöjligt att ts sig fram med bil. Vi fick parkera bilen och gå hela vögen till tjärnarna. Pust och stön, efter flerc kilometers vandring nådde vi första tjärnet, Östra Spjuttjärn.

Hen på grund ov översvömningarna hade kast-bryggorna flutit ivög. Efterscm det för övrigt är väldigt dåligt med fria kastytor så bestämde vi oss för gtterligare en vandring. En halvtimma senare var vi framme vid Slöjtjärn. Det blåste lite, men det gjorde inte så mgcket. Vi lämpade av packningen vid vindskyddet och började rigga spöna.

Efter strapetserna, som vi hade gått igenom, så var vi ju verkligt fiskesugna. Det tog ungefär l5 minuter, innan Oskar hade en fisk på. Den hoppade fyra-fem gånger och stångades rätt bra, innon den gav upp. Vi blev lite


Copyright © Fiskeklubben Nymphen