Vårfest och fiskepremiär 2007



Regndropparna faller tungt mot fönsterblecken när jag försöker beskriva gårdagens händelser och upplevelser vid Svarttjärn. De smattrande regndropparna påminner mig om gårdagens mindre trevliga väder då en rejäl hagelskur jagade in oss i vindskyddet.

De vårfestande nympharna hade sedan tidigare ockuperat vindskyddet och nu hade de bråttom att ge plats åt oss nytillkomna. De hade just börjat kvickna till, klockan var runt halv elva. - Det är inne att ligga ute, tänkte jag. Det var annorlunda "på min tid" då man var femton år yngre och det var tältning som gällde.

Mitt i hagelskuren börjar en glad fiskarfigur närma sig. Han var klädd för vädret med passande plagg och en väl åtdragen kapuschong som delvis dolde hans ansikte. När han stannade framför oss, vidgade hans leende kapuschongen och nu syntes det vem den glade fiskaren med en enkilos öring viftande i handen var. Det var Conny. "Jag missade en ännu större som slet tafsen för mig och vilken var mycket större den jag har här", påpekade han. Sedan hastade han hem för att uträtta några viktiga ärenden.

"Jag missade en ännu större som slet tafsen..."

De övernattande nympharna samlade ihop sina tillhörigheter och även de lämnade vindskyddet och Svarttjärn. Vid "Mickebäcken", på motsatta sidan oss, stannade de upp och kastade på vakande fisk. Gissa om de hade turen och få var sin enkilos öring för att därefter försvinna in i skogen. Jasså, är det så enkelt? undrade någon av oss.

Vädret var inte på vår sida, så vi hade tid att filosofera över de stora öringar som vi skulle fånga. Snart var det vår tur och det visade sig att öringarna undvik oss länge, då Jim plötsligt hojtade till. Vi såg hans böjda spö med en kämpande fiske i andra änden. Jag skyndade till undsättning och fisken håvades in. Vågen visade 1,2 kilo och Jim såg mycket nöjd ut. Det visade sig senare att det blev dagens största. Det dröjde inte länge före det var Jims tur att hjälpa mig med håvningen. Min vägde "bara" kilot.

Vågen visade 1,2 kilo och Jim såg mycket nöjd ut.

Sedan bestämde vi och vi tar vi kaffepaus. Vandringen tillbaka till vindskyddet tär på krafterna med enkilosöringar dragandes i armarna. Nu undrar vi var Tommy håller hus? Vi får syn på honom i motsatta sidan djupt engagerat med tafs och flugbyte. Vi sitter ganska nöjda med tillvaron, vädret hade blivit riktigt bra och inget fel på sällskapet. Vad mer kan man begära. Snart ansluter sig Tommy och berättar om sina övermän, öringarna som gäckat honom. Flera känningar, krok som rättat ut sig m.m. förtäljer han. Han "spotta och svor", men snart hade han glömt motgångarna och konstaterat att man inte kan ha tur jämt.

Den tänkta kaffepausen byttes ut mot en riktig grillfest med olika sorter korv samt hembakt bröd. Under tiden bestämde vi oss att ge öringarna en sista chans, men det blev mycket segt. Trots vakande fisk det var bara Jim som hade turen med sin Black Gnat. En öring till på 1,1 kilo och Black Gnat utsågs till dagens fluga för öring.

På hemvägen försökte vi, Tommy och jag, göra en "Patrik o Jörgen" vid Mickebäcken, men vi lyckades inte med detta.

Det var en fin dag med fint sällskap.
TACK FÖR DET!


Laszlo


Copyright © Fiskeklubben Nymphen