TL nr1 2003  

Vid Laszlos städ




kroken och dessutom kunna komma åt krokögglan så att det går att binda fast på fluga på tafsen när det är dags flör fiske. För ibland räcker inte kroken till, utan den tar slut för tidigt. Men jag har lyckats med det omvända också. Det blev för mycket krok över när jag var klar med flugan. Då sa Laszlo att det var en lågvattenfluga. Det finns faktiskt sådana, men det visade sig att det var laxflugor det handlade om och inte Wooly Bugger.

Sommaren som följde på det första flugbindaråret mötte vi med spänning.Nu skulle flugorna testat och som minnesgoda Nymphare vet (se artikel i Tight Lines nr 3, 2002) lyckades vi bra bland inplanterad fisk, men inte lika bra i Klarälven. Och det skyller vi pa kaffekvarnen, som var ännu en av dessa härliga grejor som vi bara måste ha, inspirerade av Laszlo (som givetvis lånade ut sin egen, men vi ville ju köpa...).

Välkommen runt bordet!

Under hösten samlades vi igen och nu kom gruppen att bestå av Tommy, Christer, Henrik, Benjamin och jag, utöver Laszlo forståss. Vi har fortsatt att binda skiftande mönster och bland annat fått prova på brända vingar til Åsta Caddis och att knyta ben till Harkrank.

Benjamin tittar noga när Laszlo demonstrerar ett nytt flugmönster.

Under våren står bland annat Light Cahill och Classic Magnus på listan och kanske också en borstmask och en fiskimitation. Med spänning ser Benjamin och jag fram emot den andra fiskesäsongen med egenhändigt bundna flugor och den skall bli bättre än den förra. Det tror och hoppas vi!

Men innan fisket börjar ser vi fram emot onsdagskvällarna med "handarbete" och trevlig gemenskap över bindstäden och kaffekoppen, vid Laszlos städ. Under vintern har vi välkomnat en ny bindare i vårt gäng, Mikael. Och du, det finns plats för fler runt vårt bord. Välkommen!


Torgny Lindén

Sedan ett drygt år tillbaka sitter vi, några trogna flugbindare med varierade nyböjarftirdighet, vid vår mästaro Laszlos fötter (eller snarare bindstäd). Med beundrande blickar följer vi hur han med elegans binder den fluga som är kvällens mönster. Vår beundran sträcker sig inte bara till Laszlos fingerftirdighet utan även till hans bindstäd. Med avundsjuka blickar ser vi hur elegant och funktionellt hans städ är. Och vi anar hans stolthet när han, till skillnad från oss med enkla städ, lätt låter flugan rotera i städet när vi i stället får vira ribbingen runt den fastaklämd flugan. För att inte talaom när han försiktigt smyger upp en ny "lack-burk" i matchande aluminium-utförande till bindstädet. Då tindrar hans ögon som ett barns och vi känner oss avundsjuka igen.

För undertecknad som, tillsammans med sonen Benjamin, började som nybörjare har det varit en ny och kul erfarenhet att binda flugor. Grabb som jag är tilltalas jag naturligtvis av alla "grejer" man absolut måste ha i materialväskan, allt från hackelmätare till behållare för att skaka samman hjorthåren i. Dock gräver inköpandet av fjädrar och annat bindmaterial vissa hål i plånboken. Men jag forsöker övertyga hustrun om att det är investeringar for framtiden. Har man väl köpt grejerna räcker de nästan hur länge som helst. Fast av hustruns min att döma låter jag dock föga övertygande.

En kopp kaffe i Laszlos kök

För att hålla nere kostnaderna är Laszlo till stor hjälp även när det gäller att skaffa material, utöver att han frikostigt låter oss "tåna" material av sitt eget när vi är utan. Han hjälper gärna till med att gä igenom terminens mönsterlista och jämfora med det material som finns i bindväskan. Inför senaste terminen gjorde vi det över en kopp kaffe i Laszlos kök det jag fick mig en trevlig pratstund om Nymphen, Tight Lines och datorer. Och hustruns råd att jag skulle gå till garnaffären och köpa några nystan istället fick vara. Jag är övertygad om att de inte bjuder på kaffe i garnaffären.

Vad har vi då sysslat med urder våra onsdagskvällar i gjuteriet? Först ut var ett knippe hjorthårsflugor, något som inte skrämde oss nybörjare (för vi visste ju inte vad det handlade om). De var trevliga att binda och med dem fick vi lära oss grunderna samtidigt som vi började skaffa vår utrustning, både på egen hand i stadens affårer och med Laszlos benägna hjälp. Detta skedde under hösten 2001. Under våren 2002 följde Rackelhanen, Montana Nymph, E- l2:an och några andra önskemönster. Under denna minnesvärda vår fick jag och Benjamin göra en raid i hustruns sykorg för att lånavirknålar. Det var när vi band Bitch Creek, en fluga som virkas av två tampar garn. Just denna fluga var rolig att binda. Och inte trodde jag att jag skulle ta upp virkning igen. Något som jag tvingades till i syslöjden, eller tjejslöjden som vi sa på den tiden, dock utan större framgång. Grytlappen, som bara en mor kan älska, har gått dit där misslyckade grytlappar har sin sista vila. När det var dags för fiskesäsong 2002 visade det sig att inte heller fisken älskade mina virkforsök. Åven om jag själv var mycket nöjd med min Bitch Creek. Min lågvattenfluga

"Kanon" är annars ett uttryck som Laszlo gärna använder om våra nybundna flugor. Han är mycket uppmuntrande och lovar, ja till och med garanterar, att vi ska få fisk på våra flugor. Det är roligt när något tror på oss. Men han ger oss också råd och tips på hur vi skall förbättra vår bindteknik. Bland annat för att få plats med allt material på den lilla


Från vänster runt bordet: Tommy, Christer, Laszlo, Henrik, Torgny och Benjamin


Copyright © Fiskeklubben Nymphen