TL nr? 2003  

Fiske i Volgas delta 2003



Färsk rysk kaviar
I stugan fanns, förutom alla mygg och getingar, en ansenlig mängd spindlar och dessutom rätt stora. Samma Kjell sa att: "du, den där har en dödskalle på ryggen och den skall du nog inte leka med". Vi lät dom vara för dom käkar mygg. Kjells rumskamrat, Håkan, fick lite erfarenhet av dessa när han på natten skulle på toaletten. Han tände aldrig lyset för att inte väcka oss andra och smög sig dit. Vad han glömde var att en spindel höll till i hörnet på dörrkarmen till deras dörr och gick rätt igenom nätet, med ansiktet. Han hittade aldrig spindeln och han sa dagen efter att han hade lite svårt att somna efter det. Vi förstod problemet.

Nikolaj i aktern och Oleg leende

06:30 varje morgon stod Nikolaj redo i sin båt. Vi, lite möra efter kvällens äventyr, stod på bryggan förberedda men mindre redo. Nikolaj sa, "Ladda för mal". Han hade dagen före sagt att han skulle ta med sig grejer hemifrån för just malfiske. Detta var dels kotletter av fisk för krokarna och dels

ett av redskap trä. Just redskapet visade sig oerhört effektivt. Vi fiskade mitt i huvudströmmen, vilken var sju meter djup och tjugo bred, och drev med i strömmen. Krok med agn skulle hållas ungefär två meter under båten och Nikolaj bad oss hålla våra spön nära där han satt. Därefter tog han upp det hemliga vapnet. Det var en liten träpinne med ett handtag i ena änden och en skivformad bit i andra. Han slog med denna med handtaget ovanför och skivbiten under vattnet, vågrätt längs vattenytan. Effekten blev att det small i vattnet, skivan skapade en implosion och smällen blev väldigt kraftig.

Effektivt vapen

Han satt där och slog med pinnen i omgångar om tre och vi tittade på med var sitt spö i handen. Efter tio minuter kände jag plötsligt att något var på och nafsade på min krok. Jag sken upp och blev ganska ivrig men Nikolaj skrek till och viftade med sin hand att jag inte skulle göra någonting. Malen nafsar tydligen alltid lite i början och när den sedan känner sig säker, tar den allt på en gång. Där satt jag och gjorde inget, utom att vänta på att den skulle stoppa kroken i mun. Efter ett tag kände jag ett ryck och gjorde ett mothugg, vare sig Nikolaj ville eller inte, och jag fick fast den. Malen är en rätt kraftig fisk, vilket kändes. Hade den velat hade den säkert dragit iväg med hela båten trots att den var förhållandevis liten. Malen drog iväg några gånger men annars blev kampen blev ganska kort vilket mycket berodde på att vi fiskade så nära båten. Oleg håvade in den åt mig och vi vägde upp den till tio kilo. Kort därefter fick vi en på åtta kilo och efter att ha drillat in den skrek Nikolaj på vodka.

Mal som senare blev middag

Nikolaj sa senare att det är ganska ovanligt att turister får mal. Han berättade att i fjol fick en tysk en mal på 103 kilo som var tre meter lång, vilket också var (turist) rekordet för Volgadeltat vad jag förstod. Antar att tysken måste ha hällt i sig en del vodka efter att han dragit upp den, för att inte tala om vad Nikolaj krävde. För min egen del uppnådde jag målet med resan vilket var att få mal. Hade gärna fått en stör, men just stören är förbjuden att fånga och är mycket skygg vilket gör den mycket svårfiskad och fångas normalt med nät eller långrev. Hemresan, vilken vi alla såg fram mot med skräck, blev en rysare. Vi körde ner på söndag och var framme på måndag morgon med lite trafik medan hemresan startades på fredag och vi kom fram på lördag. Ner tog 18 timmar och tillbaka 23. Jag har fördelen av att kunna sova i alla möjliga ställningar, man gjorde ju lumpen i flottan, och fick därför sova i skuffen mestadels. Jag sov tolv timmar av denna resa och ingen klagade för alla fick mer plats att röra sig på.

Resan var en fiskeupplevelse och det har inte gått en dag då jag inte tänkt tillbaka på just fisket. Tänk er att smyga fram längs en tre meter hög vasskant på ena sidan och Lotusblommor på den andra likt en gondol i Venedig med Nikolaj i aktern, tystnaden fullkomlig (förutom en del vildsvin(!) som prasslade i vassen), promillen på lagom nivå och med spöna beredda på gäddvak och med risk att få gös. Det är semester.


Tommy Kallerdahl

Under hösten fick undertecknad chansen att åka på fiskesemester till Astrakhan i Ryssland. Det blev en upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Med magen fylld av äkta rysk kaviar och omgivna av lotusblommor och flera meter hög vass gick vi på jakt efter mal.

Efter flygresan till Moskva tillbringade vi tre dagar med att turista på vanligt manér. Oleg, vår värd, visade sig tidigare ha varit taxichaufför i Moskva vilket vi drog nytta av. Större delen av tiden i Moskva ägnade vi åt Kreml. Att gå omkring innanför Kremls murar är en häftig upplevelse och att beskåda Röda Torget där Stalin för länge sedan stod och beskådade sina arméer marschera likaså. Innanför Kremls murar finns det många byggnader varav de flesta är kyrkor och arkitekturen är mycket vacker.

Efter kulturrundan i Moskva bar det av ner mot Astrakhan. Fem man i en ryskregistrerad Volvo 740 kombi, med full packning och 140 mil nonstop. Denna resa hade vi med blandade känslor sett fram mot, å ena sidan därför att vi skulle få se det ryska landskapet och kanske stanna till i någon trevlig by, men med vetskapen att 140 mil nonstop kanske kunde bli en plåga.

När vi lämnat Moskva var landskapet platt, vägen spikrak. Vi svängde nog bara tio gånger under de 140 milen. Åkrarna var stora, vissa åkrar var så stora att man inte såg dess ände före horisonten. Att bara se åkrar är trist så resan blev lång och rent av en plåga. Dessutom är bränslet ryssarna kör på är väldigt smutsigt. Att köra om en lastbil som klättrade i ett uppförslut var rena självmordet, man såg absolut ingenting på grund av röken. Inte nog med alla avgaser, på många av åkrarna eldade bönderna upp gammalt hö som låg kvar sedan skörden. Detta gjorde att sikten på vissa partier längs vägen var väldigt begränsad och det sved en del i ögonen.

Eftersom alla "goda" ting är tre och som om våra näsor inte hade haft nog med alla avgaser och eldrök, fick vi lite extra krydda när vi tankade efter halva resan. Oleg körde ner munstycket och låste handtaget och ställde sig därefter och snackade med den Kalasjnikovarmerade bensinstationsvakten medan vi andra stod och tittade på naturen. När tanken var full började det spruta bensin rätt kraftigt ur hålet och Oleg sprang fram för att rädda situationen. I försök att stänga av det, riktade han munstycket åt alla möjliga håll och sprutade bland annat in några liter i bilen då den ena dörren var öppen. Lukten från denna episod satt i resten av resan.

  Lotusblomma

Väl nere i Astrakhan och framme vid fiskekampen gick mesta av första dagen åt till vila efter 18 timmars bilresa. På kvällen stack jag och Oleg dock ut och fiskade lite med en guide. Båtarna vi använde var långa, smala och perfekta för naturen i träsket som bestod av Lotus och vass vars höjd var tre- fyra meter. Lotusblomman sägs vara en kvarleva från dinosaurietiden och utgör sedan urgamla tider en helig symbol i orienten och inom Buddismen. De växer på ett fåtal platser runt om i världen och på långa skaft höjer den sina sköldlika blad och rosenröda blommor över vattenytan. Vid norra sidan av Kaspiska Havet och i Volgas delta växer en av de få arterna och just här, i deltat, och vid kanten av Lotusen började jakten på malen.

Fisk för rökning

Guiden, Nikolaj, hade varit fiskare i trakten i 42 år och kände till det mesta i trakten samt var fiskarna fanns. Han tog snabbt befälet och sa åt oss vad vi skulle använda för utrustning, hur vi skulle fiska och vad vi kunde förvänta oss. Nappade det inte inom fem minuter hörde man ett ryskt vrål från aktern, sedan att motorn gick igång och då

var det bara att veva upp snabbast möjligt. Under färden till nästa ställe skrek Nikolaj något på ryska och Oleg översatte; "ladda för gädda eller mal", eller vad vi då skulle fiska. De fisksorter vi fiskade var förutom mal i huvudsak gädda, gös och abborre och av dessa fanns det nästan obegränsat.

Efter att ha fiskat en hel dag med olika resultat brukade vi alltid följa någon vasskant där det var grunt, i jakt efter gädda. Nikolaj stakade oss långsamt fram och vi höll uppsikt efter rörelser i vattenytan. Så fort det vakade någonstans landade två drag eller flugor i dess närhetoch ofta med napp som resultat. Gäddorna var i storleksordningen 2-3 kg och de gav rejäl kamp vid varje napp. Om det nappade dåligt drog vi alltid in i någon abborrvik för att bli på lite bättre humör. Jag minns första abborrviken vi besökte, det nappade precis hela tiden och på en timme drog jag upp 20 abborrar med en genomsnittsvikt på cirka 600 gram. Den största vägde ett kilo.

Vår stuga var gjord i timmer och var avsedd för fyra man. Utanför ytterdörren hade getingar byggt ett bo där ett tusental hade sin hemvist. Dessa störde dock inte lika mycket som myggen, men var en rätt jobbig faktor. Huset stod på pålar, troligen beroende på vårfloden och för en som inte är van vid denna fauna fick man ta det lite varligt i början. Om man till exempel skulle slå en drill utomhus mötte man nästa hinder, man fick gå långsamt i gräset så ormarna gavs en chans att hinna undan. Kjell, en av oss svenskar, menade att: "det där, det är bara snok, helt ofarlig". När vi skulle lyfta upp en av dom stora ormarna, dryga halvmetern lång, lyckades vi reta den så pass att den ställde sig upp och högg efter handen. Jag tog god tid på mig när jag skulle ut…!



"Vår" timmerstuga

Maten i Ryssland är jämförbar med här hemma och vi åt oss mätta överallt. Standardlunch i Moskva var borsjtj med bärs samt lite vodka till. På fiskekampen åt vi nästan bara fångad fisk och Oleg hade dessutom beställt ett kilo rysk färsk kaviar från Nikolaj. Denna hade de berett själva och kvaliteten var utomordentlig. Många säger att det är överreklamerat med rysk kaviar, men jag kan lova att efter att ha ätit två mackor till frukost, lunch och middag överöst med kaviar och med rysk Vodka till uppskattar man det, kaviaren alltså. Den blir godare och godare och det gick två kg färsk rysk kaviar på denna resa.


Copyright © Fiskeklubben Nymphen