TL nr? 2003  

Vykort från Kaitum 2003



harren och skall just till att sätta tillbaks den då jag hör ett underligt ljud bakom mig. Det låter som när man klämmer på en gummileksak som piper. Jag vänder mig om och döm om min förvåning när det sitter tre minkar på rad vid en av älvens stenar. De tittar på mig och ser verkligen ut som de tigger som de värsta knähundar. Samtidigt är de lite skygga, för då jag rör mig drar de sig undan lite. Jag funderar någon sekund men bestämmer mig sedan trots allt för att Kaitums harr skall få återvända tillbaks ned i det klara vattnet. Familjen mink får fylla på fiskförrådet på egen hand.

Trangiaköket väser medan solen håller på att gå ned bakom fjällkanten. Tommy och jag själv är just tillbaka från en dagsutflykt till Kukkakforsen. En lagom promenad på ca 8 km (enkel väg) som vi avverkade i ett klart men mycket blåsigt väder. Vi har tagit en paus vid Lietekselets nedre ände för att sittande i lingonriset tillaga lite soppa och under kvällen fiska av sträckan där selet återigen blir en slingrande älv. Kukkakforsen visade sig ha en mängd mycket fina fiskeplatser inom ett begränsat område. Trots att det blåste hårt så gick det hyfsat att pröva fisket på de nya ställena, en hel del hugg men bara "småfisk" (3-6 hekto) visade sig under vårt besök. Kukkakforsen måste vi pröva under bättre förhållanden i framtiden.

Vi har precis huggit in på soppan när Per kommer tågande längs stigen. Han har spenderat dagen närmare vårt basläger med tanke på sin onda fot. Under den tidiga kvällen lade sig vinden för en kort period, och det var då den högg - storöringen. Enligt honom själv var det med hög puls och efter visst besvär som han lyckades få den alltför stora öringen i den alltför lilla håven. Har man dessutom en våg som bara går till 1,5 kilo, och den bottnar, så väger fångsten således 1,6 kilo. Per, som är en hedersman av stora mått, satte efter vägning tillbaka öringen. Upplyft av upplevelsen att ha landat resans största fisk glömmer han dessvärre att föreviga den med kameran. Per, som fiskat nog för kvällen, vandrar efter sin redogörelse vidare nedför stigen på väg mot vår tältplats och lägerelden (som för övrigt antändes med hjälp av medhavd litteratur). Vi kan naturligtvis inte hålla oss utan, med tanke på bristen på bevis, och innan han kommer utom hörhåll, döper vi på avundsjuka fiskebröders vis Pers jättefångst till "den imaginära öringen". Det är fullt med folk och stojigt och stimmigt i cafévagnen. Ett stort antal manliga passagerare är på väg till någon slags mässa för skogstraktorer i Jönköping. De firar avbrottet i vardagen rejält och de rutiga skjortorna och kepsarna dominerar. Det hela är en stark kontrast till Kaitumälvens stillhet, men i sig är också detta en annorlunda upplevelse. Vi har fått oss en pizzabit samt en öl och jag känner mig lagom dåsig. Två mål riktig mat (jodå det blev renskav i Kiruna) är inte vad kroppen är van vid efter en veckas fisk och frystorkat diet. Tågets monotona rassel gör att mina tankar med ens vandrar tillbaka till Kaitum, till fjället, till lugnet och det fantastiska fisket. Myggrike utan mygg. Det går nästan inte att få bättre förutsättningar än de vi haft, och man kan ju nästan inte ha ett trevligare sällskap (trots sågverk på natten och en del nostalgitrippar till Älvkullen på sjuttiotalet). Det har varit en fantastisk resa väl värd ett kok stryk. Jag kommer plötsligt att tänka på mitt löfte till Stig, att skriva ner några minnen från vår resa. Det finns naturligtvis mycket att berätta, som när jag håvade en öring mellan benen eller då Per träffade fiskepolisen eller då Tommy bar tre ryggsäckar eller när sjöflygplanet som kapsejsat bärgades eller hur man konverserar en tvättäkta lapp eller kanske, kanske skriver jag om någonting helt annat…………

Pelle Fredriksson

Fotnot: Alla likheter med verkliga personer eller verkliga händelser får anses bero på slumpen. Eftersom det kan finnas de som kan komma att ifrågasätta vissa fakta i denna berättelse vill jag både poängtera och hävda skribentens rätt att subjektivt blanda fakta och fantasi och att dra ifrån och lägga till efter behov. Så bra kan det ju inte ha varit och framför allt inte bli igen. Så lyd ett gott råd: Det är ingen idé att åka dit i framtiden!


"Stryk skulle ni ha"

- kommentaren kom från min vän stockholmaren, efter det att jag berättat att vi fått besked från Länsstyrelsen i Kiruna angående tilldelning av fiskekort. Vi hade fått tre kort a´ tre dagar i den kvoterade delen av Kaitumälven. Stockholmaren hade haft vänligheten att (i förbifarten under en av sina oändliga fiskestorys) upplysa mig om möjligheten att söka kort och hade inte fått något eget besked om kvoterat kort ännu.

Så börjar, en kväll i april, vårt äventyr i Kaitum. Vi planerar resan under sommaren och i slutet av augusti bär det av. I tillägg till mig själv består sällskapet av de två "ungdomarna" (tågbiljettens sätt att uttrycka viss rabatt) Tommy och Per.

Jag vandrar ner längs selet, det börjar mörkna lite över Kaitum dalen. Det är vår första kväll vid älven och vi är naturligtvis både nyfikna och förväntansfulla på hur fisket skall bli. Helikopterföraren satte ned oss ett stenkast från älven med orden "Jag hämtar er om en vecka klockan tio, se till att vara här i tid". Lagom omtumlade efter en lågflygning, på mellan 60-80 meter, utmed såväl järnvägen som uppför Kaitumälven (fantastisk känsla), har vi slagit upp vårt basläger på en lagom plan och torr plats vid en av älvens brusande forsar.

Tommy står på en sten strax ovanför nacken i slutet av selet vid vårt läger, han har fått några hyfsade öringar, så jag går nedströms honom och vadar ut en bit mitt på forsnacken. Stockholmaren (som även han för femte året i rad hade fått kvoterat kort) var uppe och fiskade veckan innan oss och har propagerat för E-12:an och en fluga som kallades Ismopuppan. Jag passade på att köpa några Ismopuppor i Kiruna (konad balsafluga i dekorativa färger) och binder nu på en av dessa för att premiärkasta i Kaitum älven.

Kanske är jag lite trött efter resan eller kanske är jag tagen av den fantastiska miljön, men jag är i vilket fall som helst inte med på noterna då hugget kommer. Flugan flyter någon meter på blankstryket när den plötsligt försvinner med ett plask. För en sekund sjunger det till i rullen. Oförberedd på urkraften i draget som uppstår i linan, leder mitt alltför sena mothugg bara till att flugan kommer singlande tillbaka genom luften. Ett kast och öringen i älven har markerat var vi befinner oss. Välkommen till Kaitum. Den gamle och synen. Våra skjortor är genomblöta av svett i den 25-gradiga värmen, inte ett moln finns på himlen som kan kasta lite skugga på stigen vi vandrar på. Vi fiskar målmedvetet av de olika poolerna i älven längs det milslånga område som är kvoterat, och är nu på väg till en ny het sträcka av älven. Per genomför en minst sagt heroisk insats med denna vandring ca 6 km nedströms baslägret, trots att han stukade foten redan innan avresan till Kaitum. Om det ständigt goda humöret beror på morgonvällingen (den trögflytande) eller kvällswhiskyn (den lättsvalda) skall jag låta vara osagt. Vi baxar oss till sist över renstängslet och ut på en udde vid övre forsen av ett längre sel som har en ö liggande tvärs älven. Efter en obligatorisk te-paus vadar jag ut på ön för att pröva den övre sidan, där strömmen har en perfekt hastighet tack vare det låga vattenståndet.

Under övervakning av de snöklädda fjällen (syskon till Kebnekaise) får jag under eftermiddagen uppleva mitt livs (hittills) bästa harrfiske. Det vakar oupphörligt. Inga täta vak, men kontinuerligt och rejält i strömkanten framför mig. Jag lyckas inom loppet av en knapp timme att landa minst 10 harrar mellan 8 hekto och 1,1 kg. Det verkar stå ett oräkneligt antal hungriga storharrar på älvens botten vid ön där jag befinner mig. Där till får jag även ett antal öringar på kroken. Europa tolvan triumferar i en fantastisk miljö. Jag spanar nedströms och ser att även Per och Tommy står med böjda spön mest hela tiden. Ett paradis.
Lite senare tar jag mig ner strax ovanför den nedre forsnacken och lyckas bärga en harr på 8-9 hekto ("standardvikt" enl. lokala källor). Jag krokar av


     
 Den gamle och synen;  Den gamle och maten  Den gamle och sömnen

Copyright © Fiskeklubben Nymphen